Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 182 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykaren och hans utrustning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spänningen på spiralfjädern som håller ventilen på en konstant styrka.

Han kan likaledes när han kommit ned giva männen vid pumpen en bestämd order
hur mycket luft han behöver, så att dessa reglera pumpslagen efter luftåtgången.
Dykaren kan också själv reglera luftströmmen medels ventilen och detta
framför allt i följande fall. Om han vill böja
sig ned för att arbeta på botten öppnar han ventilen med huvudet; dräkten smyger då
utmed kroppen och han kan utan svårighet lägga sig på knä, krypa och luta sig i olika
riktningar. För att återtaga upprätt ställning sätter han handen för den yttre
ventilmynningen och reser sig då av sig själv på benen utan att göra någon
annan rörelse. Om så är nödvändigt kan han stiga upp till ytan utan hjälp av
säkerhetslinan eller annat mekaniskt medel, blott genom att sätta handen för
den yttre ventilmynningen.

Dräkten fylles då med luft och dykaren kan på 5 sekunder komma upp
från 20 meters djup. Men en sådan manöver är farlig och fordrar särskilda
försiktighetsmått, som vi skola omtala längre fram.

Dykaren bör ha fyra medhjälpare. Två sköta pumpen, den tredje leder
och håller linan och talröret. Den fjärde slutligen utför detaljarbetet. Endast
chefen som håller linan och talröret får ge order.

Under dykningen få männen vid pumpen icke upphöra med den rytmiska
pumpningsrörelsen, och de ha att följa alla chefens anvisningar i avseende på
pumpningen. De skola också övervaka manometern som anger trycket, om icke
en särskild karl fått detta i uppdrag.


DYKARE UTAN LUFTSLANG, ENLIGT SIEBE-GORMANS SYSTEM, SEDD FRÅN SIDAN

Dykaren skall ha ätit senast en och en halv timme innan han går
ned; han får icke vara varm eller drucken, ty då skulle han kunna få kongestioner.

Så snart han fått på sig dräkten sättas pumparna i gång och han stiger långsamt
ned på en repstege. Hans medhjälpare stå hela tiden i förbindelse med honom
medels repet som hålles så spänt att man kan följa alla hans rörelser.

Så snart hjälmen kommit under vattnet märker dykaren detta på det gurglande
ljudet från luftblåsorna som strömma ut från ventilen. Trycket ökas med omkring ett
kilo på 10 meters djup. I samma mån han stiger ned måste därför pumpen
komprimera luften mer och mer för att lufttrycket i dykarens lungor skall hålla
jämvikt med vattentrycket.

Det fordras en viss träning för att kunna arbeta under vattnet. En del
obehag kan man till och med aldrig övervinna. Vid de första nedstigningarna får
dykaren susningar i öronen och kan gripas av en mer eller mindre ihållande
svindel. Detta beror på att luften i mellanörat pressas ihop, men det
upphör så snart en luftbubbla lyckats komma ut genom eustakiska röret. Efter
några dykningar upprepas dessa obehag icke mera, emedan eustakiska röret
utvidgats och släpper igenom luften redan vid dykningens början. Dessa
obehag kunna hos nybörjare gå så långt att de tappa riktningssinnet.

För att undvika olyckor, som skulle kunna inträffa vid träning i floder eller
i sjöar har man tänkt på att inrätta praktiska dykareskolor på land, där
eleverna skulle genomgå prövningar med gradvis ökade fordringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>