Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 183 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dykaren och hans utrustning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Yrkessjukdomar.

Som vi nyss sade finns det sjukdomar beroende på oundvikliga fysiologiska
rubbningar, till och med efter träning och lång praktik. Då dykaren kommer ned till
mer än 10 meters djup får han ofta stickningar och klåda i huden, som är mera
obehagligt än farligt. Domning och stickning borttages genom gnidning med
kamfersprit, varigenom blodomloppet återställes.

De flesta olyckshändelserna inträffa en stund efter uppstigningen, ibland efter
flera timmar. De bero på tryckminskningen och graden av deras farlighet beror
på dykarens konstitution, djupet på vilket han varit nere samt hur
hastigt han gått upp. Man har ofta konstaterat ont i öronen med åtföljande
permanent eller temporär dövhet, blödningar, paralysi i benen. Stundom kan
dykaren träffas av kongestion åt lungorna eller hjärnan och mista sansen eller till och
med plötsligt avlida.

Sådana olyckor ha fört till ett noggrant studium av deras orsaker. Man anser
orsaken vara frigörelse av kväve som finns i människokroppen; gasen frigöres
när dykaren stiger upp till ytan och intränger då i blodkärlen, i vävnaderna
eller organismens vätskor, hejdar blodcirkulationen, förslöar nervcentra och
framkallar inre skador.

Man måste därför gå ytterst försiktigt tillväga vid tryckminskningen. Man
anbefaller dykaren att blott gå upp långsamt (l meter i minuten). En mycket
farlig manöver är att; sluta till utströmnings- : ventilen och blåsa upp
dräkten för att på detta sätt stiga upp till ytan ögonblickligen. Sådana
oförsiktigheter medföra ofta en omedelbar katastrof och bidraga
i alla händelser till att förkorta dykarens liv.


DYKARE UTAN LUFTSLANG, ENLIGT SIEBE-GORMANS SYSTEM, SEDD FRÅN RYGGEN

Dykarens användning.

Dykaren kan användas vid ofantligt många tillfällen. De viktigaste arbeten
han har att utföra äro svamp-, korall- och pärlfiske samt flottagning och upptagning
av fartyg. Vi ha förut i några speciella artiklar undersökt hans arbete och dess
möjligheter. Man använder också dykare för att undersöka grunden för kaj- och
andra hamnarbeten. Med ett ord, dykaren är oundgänglig så snart det gäller att
utföra ett arbete eller en undersökning under vattnet.

Den stora svårigheten vid bärgningsarbeten ligger i att dykaren måste gå ned på
stora djup samt att man helt måste se bort ifrån att kunna bärga fartyg, som gått
till botten ute på de stora havsdjupen. Nu efter kriget, då det gäller att rädda så
mycket som möjligt av vad som gått förlorat av fartyg och medförda värden, måste
utvecklingen av dykarens arbete och resurser få särskilt stor betydelse. Vi ha
i Vetenskapen och Livet för januari 1917 omtalat några
nya apparater för upptagning av fartyg som sjunkit på större djup, och vi ha
likaledes i ett senare nummer (oktober 1918 beskrivit Sissons undervattensbåt,
som är avsedd att gå ned på djup som dykare icke kunna nå. Det är särskilt
engelsmännen som nu inriktat sig på upptagningen av sänkta fartyg och efter vad som
framgår av deras rapporter ha de också lyckats bärga en del av de
sänkta handelsångarna, vilka upptagna, betyda en stor vinst i material.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>