Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 221 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk start och belysning på de moderna bilerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Av P. MEILLERAI

DÅ man nu åter kan köpa biler kommer man helt visst att fordra att de skola
vara försedda med två praktiska anordningar, som nu mera få anses oundgängliga,
nämligen elektrisk igångsättning och elektrisk belysning. Det finns numera i hela
Amerika knappast en vagn som icke har elektrisk start och elektriska lampor och
lyktor.

Den som haft en sådan elektrisk start till sitt förfogande och genom att trycka
med foten på en pedal eller genom att vrida en strömbrytare känt hur bekvämt det är
att slippa stiga ned från sätet och trampa i gatsmutsen i regnet för att veva, den vill
icke längre höra talas om en bil utan elektrisk start lika litet som han vill vara med
om att fylla ett acetylengasverk för lyktorna och lamporna.

Varför skulle han också underkasta sig sådana obehag, när han har motorns energi
till sitt förfogande, denna energi som man kan utnyttja på så många sätt och som
ständigt står lydigt till tjänst. Belysa, sätta igång, låta sirenen
ljuda, blåsa upp ringarna, lyfta vagnen, driva varvräknaren och
hastighetsindikatorn, allt detta kan motorn göra, förutsatt att handen
som sköter den övervakar och matar den.

Elektriciteten kom första gången till användning på bilarna,
när man skulle ersätta platinabrännarna. Ackumulatorer och induktionsrullar
användas för att tända motorn; det var en komplicerad och ömtålig apparat som lätt
råkade i olag och som snart fick lämna plats för magnettändaren med låg spänning.
Denna försvann snart i sin tur för högspänningsmagneten, som numera användes i
alla länder.

IGANGSÄTTNINGSDYNAMO KALLAD »DYNASTART » Denna dynamo kan lätt fästas vid underredet medels stålförband.

Sedan man sålunda utrustat motorn elektriskt, började man tänka på att
upplysa vagnen och ersätta acetylenlyktan med en elektrisk lampa. Man installerade
därför i vagnen ett ackumulatorbatteri som räckte till för att mata lamporna och
lyktorna under ett visst antal timmar. Men man måste ofta lämna bort batteriet för att
få det omladdat. Varför kunde man då icke ge motorn i uppdrag att omladda det? Man
lät den driva en dynamo som ständigt höll batteriet vid full laddning.

Man var nu visserligen tvungen att ha ett ackumulatorbatteri i vagnen, men detta
medförde visst ingen olägenhet utan var snarare till fördel, ty med dess hjälp kunde
man använda elektrisk igångsättning. Batteriet får då mata en motor som omedelbart
sätter igång bensinmotorn. Men för belysningen är det omöjligt att använda en
vanlig dynamo, ty dess volttal beror på hastigheten, och bensinmotorn går med
mycket olika hastighet; man skulle sålunda vid långsam gång knappast få lamporna att
glöda, men däremot bränna ut dem vid stark fart; man måste
göra strömmen oberoende av hastigheten, och som strömmen bestämmes av två
konstanter, styrka och spänning, så få vi två olika klasser; dynamos med konstant
strömstyrka och dynamos med konstant spänning. Låt oss kasta en blick på det förra
slaget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>