Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 228 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man mätt ljudets hastighet vid olika tidpunkter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DET INRE AV LEDNINGEN VID ARGENTEUIL. Det var härinne Violle och Vautier utförde sina försök för bestämning av ljudets hastighet.

de stora moralfilosofernas, de lyckliga politikernas och de stora fältherrarnas metod?

För att undgå ojämnheterna i ett tjockt luftlager när man studerar ljudets
framskridningshastighet över en vidsträckt yta föredrog Regnault att operera i långa rör.
Han hade för övrigt intet annat sätt att tillgripa för att studera ljudets hastighet
i rena gaser och för att som han gjorde jämföra kolsyra och vätgas med luften.
Staden Paris* styrelse skyndade att erbjuda honom Marne- och Dhuys-kanaliseringarna
samt lysgastrummorna, som voro 5.000 meter långa och med sina krökar
innefattade en sträcka på 20.000 meter som ljudet hade att genomlöpa. Aldrig förr
hade man gjort sådana försök.

Samtidigt kunde Regnault, tack vare den välvilja Napoleon III slösade på
honom, på Satory-platån utföra en serie försök, de vackraste och
mest fullständiga som någonsin blivit gjorda över hur hastigt
ljudet, som uppstod vid avfyrandet av artilleripjäser, framskred i
luften. Under Paris belägring 1870 förstörde olyckligtvis en
brutal hand alla hans noteringar och intill det minsta instrument
i hans laboratorium i Sévres, som då var besatt av fienden.
Ingenting föreföll rört i denna Vetenskapens asyl, och ändock
var allt förstört! Man hade nöjt sig med att krossa rören på hans
termometrar och manometrar och även på barometrarna, vilka
blivit verkliga historiska monument, därigenom att de varit
med om århundradets märkligaste vetenskapliga experiment.
Vad beträffar vågar och andra precisionsinstrument så var det
nog att med hammarslag förstöra deras fundamentala delar.
Registren och manuskripten samlades i en hög och
överlämnades åt lågorna, så att endast en hop aska återstod. Tio års
träget arbete och hundratals resultat, som fysiken ständigt
skall beklaga att den icke kan återfå, hade blivit förstört.

För att undgå de oundvikliga individuella felen i tidsbestämningen hade Regnault
ersatt den direkta iakttagelsen med elektrisk registrering. En tråd, som hölls spänd
framför kanonmynningen, ingick i strömbanan, som innehöll en stapel och en elektromagnet,
vars ankare bar ett skrivstift. Detta vilade konstant på en pappersremsa, som rullade
upp sig likformigt och på vilken en pendel automatiskt upptecknade sina slag. I det
ögonblick skottet gick av slets tråden av och stiftet rörde sig vertikalt en liten sträcka. Läget på det diskontinuerliga stället visade,
i vilket ögonblick explosionen hade ägt rum på bråkdelen av en sekund. Slutligen
bestod apparaten, som möjliggjorde uppteckning av ljudvågen i det ögonblick den nådde
fram, av en spänd kautschukmembran, placerad så att den öppnade eller slöt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>