Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man mätt ljudets hastighet vid olika tidpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektrisk ström, så snart den avvek det minsta ur sitt jämviktsläge.
Regnault utförde först sina försök i fria luften och sedan i
rör. De förra gjordes som vi redan sagt på skjutbanan i
Satory, och han hade då föresatt sig att exakt mäta det avstånd
ljudet genomlöpte genom att bestämma temperaturen och
luftens fuktighetsgrad. Han sysselsatte sig framför allt med att
eliminera det störande inflytande som utövades av rörelserna
i atmosfären. En membran, som var omsorgsfullt skyddad mot
luftströmmarna, mottog ljudvågen från ett kanonskott. Genom
direkt uppmätning hade man uppskattat avståndet till
omkring 5,5 kilometer på 0,75 meter när. Men då det var
omöjligt att bestämma värdet på temperaturen och luftens fuktighet
över en så stor sträcka nöjde sig experimentatorn med att
taga medelvärdena av de tal han avläste på sina apparater vid
sträckans båda ändpunkter. Genom ett system av växelvis
gjorda observationer sökte han i brist på bättre korrigera
vindens inflytande. Han använde därför två kanoner i vardera
ändan på banan, och dessa avfyrades växelvis med en minuts mellanrum, och två olika
mottagningsapparater upptogo de motsvarande vågorna. Medeltalet av 167 par
bestämningar gav 339,7 meter per sekund.
Vid den andra försöksserien, som utfördes i rör, tycktes mätningarna a priori vara
utsatta för mindre felkällor än i fria luften. Men observationerna visade att friktionen
mot väggarna framkallade ett hastigt avtagande i ljudvågornas intensitet och
förändrade värdet på hastigheten. Regnault experimenterade med olika rör. Han
upptecknade impulsen som ljudvågorna gåvo åt en membran som var fäst vid ena änden av
ledningen, dels genom det direkta ljudet och dels sedan det reflekterats en eller
flera gånger mot ytterväggarna, och han konstaterade att ljudet avtar med
diametern på röret och vibrationernas styrka.
Medan sålunda i en rörledning på 0,054 meters radie och 4.055,85 meters längd
ljudet gick fram med en hastighet av i medeltal 326,77 meter i sekunden, så gick
det i ett rör av 0,55 m radie och 5.671,8 m längd 331,24 meter på samma tid.
 |
EN ANNAN BILD FRÅN LEDNINGEN VID ARGENTEUIL Männen mäta exakt ledningens längd med hjälp av stålband, som sträckas i axelriktningen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
