Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vartill använda växter och djur sina färger?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARTILL ANVÄNDA VÄXTER OCH DJUR SINA FÄRGER?
ALBUMINERNA eller äggviteämnena i kroppen äro känsliga för ljus. Många
av dem övergå vid belysning från löslig till olöslig form. Det finns också ämnen
som kunna påskynda denna omvandling vid ljusets inverkan. Ett av de vanligaste
är klorofyll, som förekommer i de gröna växtdelarna. Ett annat är fylloporfyrin,
som verkar på samma sätt som klorofyll. Om man låter albuminlösningar stå utsatta
för direkt solljus, så kan man genom särskilda metoder iakttaga hur de lösliga
albuminerna under ljusets inverkan övergå i olösliga globuliner. Men om man
tillsätter klorofyll till lösningen sker förvandlingen mycket hastigare och kraftigare. En
annan mycket starkt påskyndande substans är hemato-porfyr in. Det är en
sönderdelningsprodukt av hemoglobinet i blodet. Det löser sig i syror till en rödfärgad
lösning och i alkalier med brun färg. Detta ämne kan vid närvaro av ljus lösa upp de
röda blodkropparna hos många olika djur. I mörker har det däremot ingen inverkan.
Om man inför hematoporfyrin i varmblodiga djurs blod bli dessa mycket känsliga
för ljus. Man sprutade in det under huden på vita råttor. Så länge de voro i
mörker visade de intet tecken till något slags obehag. Men redan morgongryningens
svaga ljus dödade dem. Varken hematoporfyrin eller starkt ljus förmå var för sig
döda råttorna, men i samverkan åstadkomma de en djup sömn, som efter en
kort tid för till döden. Man kallar detta »ljusslag», och det är troligt att solsting
I många fall beror på en sådan känslighet för ljus. Om djuret utsattes för ljuset en
längre tid efter sedan insprutningen skett, t. ex. efter en vecka, blir det sjukt under
en eller två dagar i en utpräglad ödem. Råttan svullnar upp så att den blir
alldeles formlös, öronen stå stelt framåt och »ögonen äro alldeles igensvullna. Om de till
friskna efter sjukdomen angripas de ofta av en nekros så att öronen falla bort.
Det finns många andra sådana ämnen som påskynda ljusreaktionerna eller
fotokatalysatorer i naturen. Dit höra
färgpigmenten hos växter och djur. Man har alltid velat anse blommornas och vissa djurs
praktfulla färger såsom lockelsemedel, hos blommorna för att draga insekterna till
befruktningen, hos djuren som en eggelse vid parningstiden. Det synes dock som
om färgerna skulle ha en helt annan uppgift. »I ett havsakvarium», säger F. Schantz
i en artikel om ljusets inverkan på den levande organismen, »kunna vi beundra de
prunkande färgerna hos växter och djur på botten. Men denna färgprakt går
förlorad även för våra färgkänsliga ögon på ett djup av sex à åtta meter under
vattenytan. I samma mån som vattendjupet ökas förändras också det nedträngande
ljuset. Organismernas färger förefalla oss gula och röda, emedan de absorbera grönt och
blått ljus. Växter och djur ha dessa färger, emedan de därigenom förmå att bättre
absorbera det svaga ljuset, som tränger ned till deras djup och vilket de behöva för
att leva». Det är sålunda icke för att locka havets djur till sig som dessa
havsväxter prunka i så bjärta färger, och detta är så mycket säkrare som havets djur
äro färgblinda och se allt i grått. Färgerna äro till som fotokalalysatorer för att
påskynda de kemiska livsreaktionerna hos växterna och djuren.
Detsamma är förhållandet med växter och djur på land. C. v. Hess har visat
att endast högre ryggradsdjur som leva på land ha färgsinne. Insekterna se sålunda
allting i olika nyanser av grått och kunna endast urskilja olika ljusstyrkor. Det är
därför icke för deras skull som blommorna bli praktfulla. Deras i solen lysande färger
äro fotokatalysatorer, som absorbera vissa ljusstrålar för att åstadkomma särskilda
slags äggviteämnen, vilka växten behöver för frukterna och som måhända också
upplagras i fröet. Det är möjligt att dessa sedan inverka på den ifrågavarande artens
natur.
Vi kunna även hos djuren iakttaga färgpigmentens betydelse. Människor som leva
i starkt ljus få brun eller svart hudfärg, som nedsätter ljusets inverkan på albuminerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
