- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 /
267

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mussla, Pholas dactylus, som rikligt förekommer i havet vid
vårt havsforskningslaboratorium i Tamaris-sur-Mer, i
närheten av Toulon. Detta skaldjurs fotogena körtlar avsöndra i
överflöd ett lysande slem, som visar samma reaktioner som avsöndringsprodukterna
från alla andra lysande organismer, hos vilka den ljusalstrande grundprocessen
alltid är densamma. Efter stora svårigheter och långa försök lyckades jag
utvinna, isolera och kemiskt karaktärisera två ämnen, som jag kallade luciferas och
luciferin. Den förra är en oxiderande zymas, den senare ett naturligt
äggviteämne. Om man har dem i beröring med luft och vatten var för sig visar sig intet
ljus, men om man blandar vattenlösningar av dessa båda uppkommer genast
ett klart sken. Man kan blanda dem utan att få ljus om blott vattnet är
mättat med socker, vilket förlamar zymasens oxiderande verkan, men så snart
sirapen, som man kan bevara länge utan att den förändras, spädes ut med vatten,
lyser den upp; glaset som man har lösningen i kan mycket bra användas som
nattlampa, och om man blir törstig kan man mycket väl dricka ur nattlampan eller
släcka en liten eldsvåda med den egendomliga lyktan.

illustration placeholder
STYLOPHTALMUS PARADOXUS

Denna egendomliga fisk fångades av den berömde zoologen

Brauer i de abbysinska vattnen. Den är försedd med två

lyktor, som sitta på långa tentakler, vilka fisken

kan draga in eller skjuta ut, när han vill belysa vattnen

där han går fram. Lyktorna utsända ett vackert opalescerande ljus.


Luciferasen kan ersättas med andra kemiska oxidationsmedel, vilket tydligt bevisar
dess verkningssätt; ett sådant medel är syrsatt vatten försatt
med en smula blod eller hämatin eller blott ett järnsalt,
kaliumpermanganat blysuper oxid etc.

På den analytiska perioden följer nu syntesen; denna skulle vara
fullständig om man med konst lyckats framställa luciferinen. Men detta är
icke nödvändigt för att framkalla det kalla ljuset i en vattenlösning genom
oxidation. Oxiluminiscensfenomen, som de kallas, äro ganska talrika, men det vackraste
fick jag med eskulin, det kemiska fluorescensämnet, som utvinnes ur
kastanjen. Nu då det levande eller rättare sagt det fysiologiska
ljusets process är känd kan man härma det. Visserligen är det in
vitro erhållna ljuset icke så kraftigt som en pyrophors lykta, ehuru den
kemiska processen är densamma. Men vi ha ovan sett att sagda insekter i
likhet med blötdjuren och fiskarna ha hjälpmedel att förstärka ljuset.
Ett egendomligt sådant upptäckte jag 1885 i ljusorganen hos
pyrophorerna och luciolerna i form av en fluorescerande substans: det är en
luciferescein, som har till uppgift att förvandla de mörka, onyttiga eller
skadliga strålarna till ljusstrålar, som adderas till den fotogena
grundreaktionens ljus, liksom de harmoniska övertonerna adderas till grundtonerna.
Liksom grundtonerna på det sättet få en angenäm klang så ger
fluorescensen åt pyrophorernas ljus en skimrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1919/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free