Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR MAN SJÖSÄTTER ETT FARTYG
305
lastar man den med gjutjärnstackor, så att
dess vikt skall bli något större än dess depla-
cement. Förankringskättingar äro nitade vid
kälken och hejda denna, så att den strandar
nära sjöbädden och sedan kan halas iland.
Fettet, som användes på glidbanan och
bäddarna, utgöres i allmänhet av fårtalg
blandat med svinfett, vax eller såpa, bero-
ende på temperaturen.
Fartyget, som vilar på sin kälke, fasthål-
les vid marken genom olika stoppanordnin-
gar, som avlägsnas i sista ögonblicket.
Då endast en glidbana användes är den
framåt förlängda mittbalken stadigt förenad
med stapelbädden, och man frigör skrovet
genom att avsåga balken med en
handsåg.
Detta tillvägagångssätt kan ej
användas för kälkar med dubbel
glidbana, ty det är svårt att sam-
tidigt kapa de båda förankrin-
garna. I detta fall begagnar man
en förankring av tågvirke, kallad
stopplina som kapas i det givna
ögonblicket.
Nu för tiden använder man sig
ofta, särskilt i England, av lås
och framför allt av stoppallar.
Låsen utgöras av strävor info-
gade mellan tvenne knåpar, av
vilka den ena är fäst vid bädden
och den andra vid vardera fot-
träet. I det ögonblick sjösätt-
ningen skall äga rum slår man
från låsen varigenom fartyget
befrias.
Stapelbäddarna äro ofta be-
lägna på stranden av en flod eller
längst in i en bassäng, vilket gör
att området som finnes disponi-
belt för att stanna fartyget efter
stapelavlöpningen blir ganska be-
gränsat. Ju mer skrovet kommer
ut i vattnet, ju större motstånd
möter det, vilket minskar hastig-
heten det fick under glidningen
utför glidbanan.
Då man fruktar att fartyget
skall stöta på motsatta stranden
måste man söka hejda det genom
särskilda bromsanordningar.
Vanliga ankare kunna använ-
das för detta ändamål, under för-
Vetenskapen och Livet
utsättning att man ej låter dem verka allt
för tvärt, så att kättingarna springa. An-
karna kunna släpa på gyttjiga bottnar. For
att sjösätta stora ångare i förhållandevis
smala floder måste man ta sin tillflykt till
mer energiska bromsinrättningar än ankare
och kättingar.
I Nantes kunde den 132 meter långa
Champlain sjösättas med endast 240 meters
vatten framför sjöbädden. Framför aktern
hade man byggt ett slags skärm, vars yta var
40 kvadratmeter, och den satte ett kraftigt
motstånd mot rörelsen ju mer den under rö-
relsen sjönk ned i vattnet. Skrovet som vägde
3.600 ton hejdades härigenom på 70 meter.
SJÖSÄTTNING I EN FLOD MED STOPPLINOR OCH BROMS-
SKÄRM AV TRÄ
Denna fotografi visar ångaren »Champlain», som sjösattes i Nantes
den 5 augusti 1913. Bädden som lutade 7 % var lagd i sned rikt-
ning mot Loise, men fartyget, som var 132 m. långt, hade endast
240 m. vatten att löpa i. För att det icke skulle stöta mot den
motsatta stranden byggde mani aktern en skärm om 40 kvm., vars
bromsningskraft växte i samma mån som fartyget gled ned i
vattnet. I marken hade man drivit ned stoppankare, vilkas kab-
lar voro försedda med 120 stopplinor. »Champlain», som vägde
3.600 ton gick endast 70 m.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
