Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPEN
FÅR TJÄNA BROTTSLINGARNA
Av C. PHERDAC
GAMLA tiders yllestrumpa, i vilken
våra förtröstansfulla förfäder göm-
de sina besparingar, är numera blott
en saga, sedan sedlar, aktier och stats-
obligationer tvungit oss att använda
starka kassaskåp, som trotsa eldsvådor
och tjuvar.
De första kassaskåpen utgjordes
av en låda av mycket hårt trä, som
så väl utan som innan var klädd
med järnplåtar, vilka voro antingen
fastnitade eller fast skruvade. Numera
har detta slags skåp, som kunde
uppbrytas utan alltför stort besvär,
försvunnit. Man finner dem å muse-
erna, där de gömmas såsom prov på
järnarbete, och de ha blivit ersatta
med skåp som helt och hållet äro av
stål. På en ställning av stål äro mer
eller mindre tjocka plåtar av samma
metall fastgjorda. Det första skåpet
innesluter vanligen ett andra, och
tomrummet mellan de båda skåpen
är fyllt med ett ämne som leder
värmen dåligt: gips, kalk, pulvriserat
tegel, aska, porslinslera etc., som i
händelse av eldsvåda fullkomligt
skyddar det inre skåpet.
Vad beträffar stängnings anordnin-
garna, så utgjordes de till en
början av komplicerade nycklar, som
voro underverk av låssmedskonst och
numera äro till förtjusning för alla
som samla gammal konst, men ur
säkerhetssynpunkt voro de mycket
tvivelaktiga.
Senare ansågos bramahlåsnycklarna,
som ännu brukas till säkerhetslås,
vara det mest fulländade, ända tills
man en dag upptäckte att man
med fördel kunde ersätta dem med
en gåspenna och en ståltråd.
Bramahlåsnyckeln består som man
ser (sid. 324) av en kort pipa, på vars
sida ett litet ax är placerat på olika
avstånd från pipans ända för varje
lås. Ändan är försedd med olika
Vetenskapen och Livet.
djupa inskärningar, i vilka passa
små fjädrar, s. k. angrepp, som äro
fastade vid den cylindriska låskolven
(sid. 324), vars omvridning de hindra
så länge de icke äro nedtryckta till
kolvens botten av den rätta nyckeln.
Det är cylindern som reglerar lås-
systemet och som nyckelaxet sätter
i rörelse då det blivit tillräckligt in-
skjutet och kan kringvridas.
För att ersätta nyckeln behöver
man blott taga hela den ihåliga
delen av en stor gåspenna, på vars
sida man gör en längsgående in-
skärning (sid. 324). Genom rörets
ena ända inför man en ståltråd, vars
likt ett nyckelax böjda och tillplat-
tade ända sticker ut genom den
längsgående sprickan (sid. 324). Pen-
nans fria ända har förut uppskurits
med kniv vinkelrätt mot avskär-
ningsytan i så många delar som
låsets inre kan ha angrepp (antalet
är av föga vikt); fjädrarna tränga
in i de sålunda gjorda inskärningarna
och skjutas helt enkelt genom en
tryckning ned till cylinderns botten,
som man nu endast har att vrida
runt. Den saken går efter några för-
sök. Medan man håller fjädrarna i
öppen ställning d. v. s. nedtryckta,
skjuter man ned eller drager upp
järntråden med dess ax i pennans
inre, och då man efter några försök
känner att axet, som glider i längd-
sprickan, har funnit den plats det
bör ha för att sätta kolven i rörelse
har man endast att vrida det hela,
och låset är öppet.
Man måste därför hitta på något
annat. Man uppfann kombinations-
låsen, vilka ej voro annat än en
variant av de gamla bokstavslåsen,
men de hade den olägenheten att
de utåt buro rundlar eller knappar,
som nödvändiggjorde flera öppningar
i dörren och följaktligen erbjödo
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
