Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 346 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gången är den bästa idrotten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket mindre. Gången på landsvägen, vars hastighet varierar mellan 5 à 6 km i timmen;
är den normala gången, som kan beskrivas i
få ord: framåtskridande med rak överkropp, lätt upplyftat huvud, ögat riktat mot horisonten; foten nedsättes på hälen med mer eller mindre sträckt ben.

Detta gångsätt använda de vuxna lika väl som barnen av båda könen alltifrån sina
första steg. Det kallas sträckt gång till skillnad från böjd gång, som under knappt
tjugo år prisades av artilleriöversten de Raoul. Denne utmärkte officer
var ivrig förespråkare för den böjda gången för vilken han värvade proselyter, bland
andra den lärde fysiologen Marey, vars kronofotgrafiska arbeten äro välbekanta.

HUR MAN GÅR BÖJD GÅNG Detta sätt att gå kan definieras på följande sätt: aldrig lyfta fötterna högre än det just är nödvändigt för att undvika markens ojämnheter, knäna böjda, övre delen av kroppen framåtlutad så mycket som möjligt, foten sättes ned platt, utan buller.

Den böjda gången definieras av de Raoul
på följande sätt: Fötterna lyftas ej mer än vad som just behövs för att undvika markens
ojämnheter, knäna äro böjda, överkroppen så mycket som möjligt framåtlutad och foten
nedsättes platt och utan buller.

I företalet till de Raouls bok gör Marey en utläggning av denna beskrivning och
försöker fysiologiskt bevisa att detta sätt att gå skulle vara överlägset det sträckta;
genom den böjda knäställningen undvikes hälstöten och mildras eller uteslutes
tyngdpunktens vertikala svängning, vilken i stadsbornas gång är en orsak till onödig
kraftförbrukning. Efter att ha konstaterat att man med sådan gång kan tillryggalägga
en vägsträcka på 30 à 40 km. på tre gånger kortare tid än med vanlig gång, tillägger
den lärde: »Varför gå då icke alla människor så? Det är därför att vi vid gåendet,
som vid alla handlingar i livet, äro slavar under en konventionell estetik ...»

Det är mig omöjligt att framlägga de fakta och upprepa de skäl, med vilkas
hjälp jag tror mig segerrikt ha nedslagit dessa teorier.

Men utan att för ögonblicket röra vid frågans fysiologiska sida, så hur kan man
ens för ett ögonblick acceptera den meningen, att om en civiliserad människa går
som han gått så långt man kan minnas tillbaka i tiden så är hon i denna punkt
»slav under en konventionell estetik? » Kan man antaga att minderåriga barn och
bönderna på landet snobba då de gå?

Män, som blivit förledda till den s. k. böjda gången av de Raoul eller hans
elever ha blivit verkliga kapplöpare och följaktligen starka och viga karlar, vilkas gång
är en maskerad kapplöpning, som i intet avseende kan jämföras med
den normala gången och icke ens med den verkliga böjda gången som
man kan iakttaga hos vissa befolkningsklasser och hos en del
degenererade och försvagade individer.

Huvuduppgiften för denna uppsats är att visa att den normala
eller sträckta gången är den minst tröttande av alla sätt att gå, då den
skall utsträckas under någon tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>