Vetenskapen och livet / Årgång IV: 1919 / 350 (1918-1922) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gången är den bästa idrotten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DOKTOR BREUILLAKDS »CALCANETTE» Calcanetten är en fjäder i form av ett V, bestående av två stålskivor, vilkas tjocklek avtar från föreningspunkten till ändarna; den nedre skivan bär en spets, som av den gåendes tyngd tryckes ned i sulan och fasthåller calcanetten.

eller mycket hastig gång med sina muskler. »

Vid normal sträckt gång medför igångsättningen den vertikala svängningen,
vilken i sin tur igångsätter benens pendelsvängning, tvenne nästan fullständigt
passiva rörelser, vilka nästan uteslutande framkallas av tyngdkraften. Men denna
krafts inflytande är begränsad, så att om fotgängaren vill öka kraften, som fordras
för att sätta fötterna igång och överskrida den normala gångens hastighet, så kan
han endast kräva detta av sina muskler, och då får han taga denna utgift från sitt
organiska kapital. Under sådana förhållanden övergår man från normal
kroppsövning till sport.

En utsträckt normal gång, vartill vana förvärvas genom en lätt och kort träning,
medför endast undantagsvis större trötthet och sällan sportens olägenheter. Så
att man t. ex. med vanlig turistgång kan utan fara och nästan utan trötthet
upprepade dagsmarscher på 50 km.

Men om man vill begagna forcerad gång, även om man går förhållandevis korta
sträckor, blir man snart mycket trött och får
kännas vid alla följder därav. Det dröjer ej länge,
förrän en massa olyckor inträffa, och militärläkarne konstatera enhälligt den hastiga
ökningen av sjukdomsfall och dödlighet inom trupper, där en sådan överansträngning äger
rum. Därpå beror det att man efter sådana marscher kan få se soldater som instinktivt
gå böjda och följa vägens mjukare eller gräsbevuxna kanter for att minska fotstötarna.

I detta sammanhang skulle det vara intressant att söka efter orsaken, varför
individer av olika raser och vissa sociala grupper hålla sig till och helt naturligt
begagna det böjda gångsättet. Så ser man ibland bönder, vilka gå klädda i träskor
skrida framåt med stora, långsamma steg och böjda ben och sätta ned hela foten
på en gång men hålla överkroppen upprätt.

De långsamma stegen kan i allmänhet iakttagas hos alla bönder. Med detta slags
gångsätt undvika de hälstötens olägenheter. Men då unga män, som äro vana vid
detta sätt att gå, komma till kasernen behövs det en ganska arbetsam träning för
att vänja dem att gå hastigare och med mindre steg.

Man märker även bland stadsbefolkningens avskum män, vilkas hållning och
böjda gångsätt synes vara ett resultat av deras vagabonderande och olyckliga liv,
vilket försätter dem i ett särskilt slags svaghetstillstånd. Dessa personer kunna
klassificeras bland de degenererade, vilkas fysiska och moraliska tillstånd är
frukten av utsvävningar, fattigdom, superi och ofta brist på sömn. Man märker
likaledes detta sätt att gå hos en hel åldringar och konvalescenter.

I alla dessa fall äro sträckmusklerna mer eller mindre atrofierade, vilket är ett bevis
på degenerering, som för övrigt kan vara endast tillfällig.

En sista viktig fråga att belysa är den? som rör fotens nedsättande i marken. Där
är tydligtvis den svaga punkten vid den normala gången. Då marken är hård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>