- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
64

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VETENSKAPEN OCH LIVET

vagnen och fäster på denna endast det *ena
ögat, som därför icke heller kan noga
uppfatta avståndet. Men det är icke sällsynt
— och dä blir en kollision nästan
oundviklig — att djuret börjar springa
över vägen igen i onotsatt
riktning, när det träffat på något
hinder, en gärdesgård
eller ett dike, och
därvid vänt sig åt
andra sidan för att
vika undan för
hindret, så att det nu ser
den hotande vagnen med andra,
högra, ögat. Djurets instinkt,
som i början var skyddande,
förvandlas sålunda nu till en
fara för detsamma.

Hönan, som också ser med ett
öga, handlar under samma
synintryck. Även hon tror, att för
att undgå faran måste hon blott
fly så fort som möjligt, medan
hon alltjämt håller ett vaket öga
på fienden som närmar sig.

Hypotesen är ju mycket
tilltalande, men man kan ju också
tänka sig att kon löper över
vägen blott därför att hon någonstans skall
springa.

Ett verktyg som löser ett svårt
problem i finmekaniken.

Det är ofta mycket svårt att draga ut
ur ett rör ett stycke som blivit indrivet
däri med kraft,

t. ex. om vi /I P

tänka på en
cykelram, ett
stycke av ett annat
rör, som sitter
kvar i ett yttre
rör. I nio fall på
tio förstör
arbetaren båda
styckena, hut
försiktig han än
är och vilka
verktyg han än använder. Om vi däremot
göra oss ett sådant verktyg, som visas på
teckningen här ovan så kunna vi säkert
och lätt skilja de båda bitarna åt, ofta

utan att behöva värma dem. Verktyget i
fråga består av en hävarm med två rörliga
skänklar, som öppnas och slutas som en sax
och vilkas öppningsvidd regleras med en
skruv, som också låser fast dem i det
önskade läget. Den fria ändan på de båda
skänk-larna är försedd med ett hak, som griper
om bakre kanten på den del
som skall dras ut. Teckningen
visar hur man genom att dra i
hävstångens långa arm kan
skilja de båda delarna åt, utan
att skada dem på minsta sätt.
Det är dock tillrådligt att lägga
en träkloss mellan hävstångens
stödpunkt och den fasta delen
för att skydda denna.

HAR AR ETT
VERKTYG MED VILKET MAN
KAN DRAGA UT EN
RÖRBIT SOM SITTER
FAST I ETT ANNAT
YTTRE RÖR

GUMMIT SÄTTES AV EN FJÄDER I MYCKET SNABB
ROTATION

Ett mekaniskt
radergummi.

Här är en apparat som
avser att försätta radergummit i
rotation, när man skall radera på
skrivmaskiner. Då behöver man
blott trycka det roterande
gummit emot texten i stället för att
gnida mer eller mindre ojämnt.
Radergummit kvarhålles mellan tvenne
metallstycken b, som äro fästa i ytterändan
av en liten axel c; denna går tvärs igenom
metallröret d, vilket tjänar som skaft för
att hålla gummit. Axeln c är försedd med
tänder som gripa in i kugghjulet /
monterat på axeln g. Denna axel är drivaxel; den
står nämligen genom kugghjulen h och i i

förbindelse med
en urfjäder, som
ligger i huset j
och somkandras
upp med
nyckeln k. När man
icke använder
apparaten
hindras axeln c från
att snurra runt
genom regeln /,
som låser fast
den. Regeln är

ledad i V till en hävarm m, som vrider sig
kring punkten m\ så att om man trycker på
knappen o lyfter man upp staven I just så
mycket att axeln c frigöres och börjar rotera.

DET MEKANISKA RADERGUMMIT
FÖR SKRIVMASKIN.

STOCKHOLM, VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRI A.-B. 1920

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free