Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPEN, OCH LIVET
STRÄCKBRÄDA
FÖR FJÄRILAR
Fjärilen stickes
mitt i bröstet med
en nål, vars längd
ä.r avpassad efter
fjärilens storlek.
Fjärilens kropp
kan ibland vara
mycket liten,
ibland ganska
tjock. Man måste
därför ha olika
breda rännor,
som alltid skola
vara en smula
bredare än
insektens kropp. I
botten på rännan
finnes något mjukt
material t. ex.
flädermärg, som
nålen lättare kan
tränga igenom.
När fjärilen blivit
fastsatt, skjuter
nian ut vingen på
högra sidan méd
en knappnål, så
atf undre
vingkanten bildar rät
vinkel med
kroppen; vingen
kvarhålles i detta läge *
medels
pappersremsor som
fästas med nålar.
Man utför nu
samma operation
____________________ med vänstra
vingen; man
placerar sedan försiktigt de nedre vingarna fin der de övre, men
dock så att man kan se största delen av dem; för att kvarhålla
dem fäster man ännu en eller två pappersremsor över dem,
varvid man ser till att nålarna icke stickas genom vingarna,
ty dessa skola vara oskadda och utan hål. Fjärilen får nu torka
under flera dagar; först när den blivit fullkomligt torr tar man
bort pappersremsorna. Sedan har man blott att sticka An den
på dess plats i samlingen.
Om man vid hemkomsten från jakten
har en stor mängd skalbaggar att
preparera och man icke har tid att omedelbart
gripa sig an med arbetet kan man
konservera dem mjuka — till och med under
flera månader — genom att lägga in dem
i en ask med sågspån indränkt med
kloral-hydrat i proportionen 125 gram sågspån
och 5 gram kloralhydrat.
Först när insekterna blivit fullkomligt
torra kan man placera dem i samlingen;
den minsta fuktighet
åstadkommer mögel och förstör
insekten. Samlingslådorna
fabriceras i olika format med eller
utan glaslock. Botten är gjord
av kork, agave eller torv.
Insekterna stickas ned däri och
ordnas omsorgsfullt i rader
efter den klassificeringsgrund
man antagit. Varje insekt
förses med en etikett, som anger
släkte och art, kön samt plats
och datum för infångandet.
För att bevara insekterna i
samlingarna för Dermestes
(ängerbaggen) och Anthrenus
(muceipesten) som lätt komma
in där och göra skador
placerar man ett stycke
koncentrerad naftalin på en nål i ett
hörn av lådan. Mirbanolja är
ännu verksammare, och jag
rekommenderar därför den
framför alla andra produkter.
Man bevarar den i en liten
flaska eller man slår den på
en vaddbit; i sådant fall måste
man tillsätta mera så snart
den fördunstat.
Det är alldeles nödvändigt
att man ser till samlingarna
då och då, ty trots alla
försiktighetsmått kan ändock
Anthrenus komma in i den
— man har ju funnit
Anthre-nuslarver i själva naftalinkulan
— och om man finner sådana
på någon insekt måste man
göra den noga ren och i värsta
fall bränna upp den. Sedan
får man också se till de andra
insekterna och icke stänga
locket förrän man är övertygad om att
lådan är fullkomligt fri från parasiter.
De stora lövmaskarna och larverna måste
tömmas. För att göra detta trycker man
sakta utmed kroppen på dem, så att de
inre organen pressas ut genom anus. Därpå
sprutar man in en smula karbolsyra i dem
och blåser sedan upp dem med ett halmstrå
eller dylikt, varvid man måste binda fast
larvens bakre ända vid blåsröret.
En mycket praktisk metod att konser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
