Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AEROPLANPASSAGERARNA
UTSÄTTAS FÖR HÖJDSJUKA
Kan man på en kort stund förflytta en
person upp till mycket stor höjd utan
att han blir lidande av det? Han utsättes ju
dels för en syrefattigare luft, som sålunda
försvårar andningen, och dels för en
betydlig tryckminskning. Det är dessa båda
förhållanden som ligga till grund för den s. k.
höjdsjukan. Ett par fysiologiska försök visa
detta.
Om man stänger in två sparvar under en
glasklocka Och minskar trycket därinne till
300 mm., vilket motsvarar 7.000 meters
höjd, visa fåglarna tecken på illamående,
och vid 200 mm:s tryck — motsvarande
12.000 meters höjd — falla de ned, och
detta vare sig man minskat trycket i
klockan långsamt eller hastigt. Om man
fortsätter att minska trycket till 150 mm.
(15.000 meter) bli fåglarna livligt upprörda
och domna bort inom några sekunder. Om
man inleder syre i klockan vakna de upp
igen. Sjukdomen beror på att syrets tryck i
blodet blivit för lågt, ty om man släpper in
väte i klockan stiger visserligen trycket till
det normala, men fåglarna bli ändock icke
återställda.
Om man har två marsvin i samma klocka,
där luften är förtunnad, och låter det ena
ligga stilla i vila, medan det andra tvingas
att springa, t. ex. i en trampkvarn, så att
det blir uttröttat, dröjer det icke länge
förrän det visar tecken på illabefinnande vid
en förtunning som motsvarar 4.600 meter,
medan det andra icke visar något tecken
till höjdsjuka förrän vid 8.000 meters höjd.
Om man har tillräckligt med syre kan
förtunningen drivas ännu längre, utan att
några symtom på sjukdom visa sig.
Dr. Guglielmimetti, som var med när
man byggde observatoriet på Mont Blancs
topp på 4.807 meters höjd, tillbragte flera
veckor på 4.600 meters höjd för att
iakttaga höjdsjukans verkningar.
Andhämtningen blir hastigare, hjärtat gör 120 slag i
minuten, man får huvudverk och känner
en allmän avmattning. Vid den minsta
ansträngning blir man andfådd och hjärtat
slår 160 slag. Arbetarna, som skulle lägga
grunden till observatoriet, voro vana vid de
höga bergen, men kunde dock blott slå
några få slag med hackan, varefter de måste
hämta andan. Efter fyra å fem dagar hade
man dock lyckats anpassa sig någorlunda
efter förhållandena, men en av deltagarna
dog av höjdsjukan på tredje dagen efter
ankomsten dit upp.
Höjdrekordet i ballong sattes 1911 av
Bessow och Suksing, som stego till 10.800
meter. De kände sig därvid fullkomligt
förlamade och hade all möda att icke ge efter
för sömnen. Ändock inandades de hela
tiden syre i stora mängder.
År 1880 steg fransmannen Tissandier upp
med »Zenith» till 8.600 meters höjd i
sällskap med två elever, Spinelli och Sivel. De
hade med sig två små blåsor med syre för att
andas in. När ballongen efter två timmar
kom ned till jorden igen voro de båda unga
männen döda och Tissandier själv låg
avsvimmad. Man hade icke börjat taga syre
förrän vid 6.500 meters höjd, och vid 7.100
hade Spinelli och Sivel dukat under för
sömnen och avlidit under denna.
Höjdsjukan förorsakar nämligen ett slags
mental slöhet, som gör att man blir
fullkomligt likgiltig för all fara. Viljan är lika
paralyserad som vid sjösjuka.
Bolsan och Godard gjorde en
uppstigning till ungefär samma höjd. Vid 6.000
meter började Bolsan känna svårigheter
att arbeta, fastän han indandes syre redan
från 4.000 meter. Han förmådde icke lyfta
syreröret till munnen, utan handen stannade
10 cm. därifrån och hans vilja rådde
ingenting. Godard räckte honom då hastigt röret,
och efter ett par minuter var han bättre.
Man har sålunda skäl att göra sig den
frågan, om alla passagerare verkligen tåla
färder i de högre luftregionerna. Det
kan finnas personer med klent hjärta och
sjukdomar i blodkärlen, för vilka en hastig
tryckförändring kan bli ödesdiger. Det finns
många som icke tåla vid en förflyttning upp
på blott 1,800 meters höjd över havet.
Det bästa sättet att skydda de resande
vore utan tvivel en sluten hytt, i vilken man
kunde bibehålla ett normalt lufttryck så
länge man vistas på de största höjderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
