Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
VETENSKAPEN OCH LIVET
av att Alpha i Centauren med hjälp
av nya förfinade mätningsmetoder
befunnits ha en parallax av endast
0.75 sekunder motsvarande 4.5 ljusår.
I detta sammanhang må nämnas
att man hittills endast funnit en enda
stjärna som ligger oss närmare än
Alpha i Centauren, en granne till
denna och följande densamma på
dess väg över himlavalvet med samnia
egenrörelse. Denna stjärna som upp-
täcktes av Innes i Johannesburg år
1917 är endast av den elfte storleken
och fick på grund av sin närhet till
solen namnet Proxima Centauri.
Det ar ju tydligt att upptäckten av
stjärnornas parallax-rörelse, som
förgäves blivit eftersökt under nära tre
århundraden, betraktades som en
storartad triumf för den astronomiska
vetenskapen. Men på samma gång
gjorde sig småningom en viss
missräkning gällande, i det man fann att
så ytterst få stjärnor stå oss så nära
att man med någon säkerhet kan
bestämma deras avstånd. Ej ens ett
hundratal av de hittills utforskade
stjärnorna har en parallax som
överstiger en tiondedels bågsekund, och
även med nutidens högt uppdrivna
på fotografiska hjälpmedel grundade
mätningskonst kan man, med ett fel
om bortåt 20 procent knappast mäta
en tredjedel av denna storlek,
motsvarande ett stjärnavstånd av
omkring 100 ljusår. Någon tanke på
att bringa reda i vår uppfattning om
stjärnsystemets byggnad med hjälp
av dessa mätningar kunde man
knappast hysa. Det förhölle sig såsom om
man befunne sig i en ökenslätt där
man ej kunde röra sig ur fläcken,
endast på de närmaste föremålen, låt
oss säga stenarna, kunde man
bestämma deras avstånd, något
nämnvärt begrepp om omgivningen kunde
man i stort sett icke erhålla.
Här gör man kanske den
invändningen: Den store Herschel gjorde
sig dock en föreställning om
stjärnsystemets byggnad och detta långt
förr än någon Stjärnparallax blev
Oxen
Oxen
Perseus
•
_—»
—
•
•
•
.■/,
•-
•i
.
t
t É
v .
•
•
’t!
’:.
•
’^
«>
t’4
i ’*
’ I-1.
"•>
:>’
••
..
/
•
-•
,\\ •v
t
.•
■*.
•
K
:
\
•*
*..
i*
•*. •
v*
/.
•
m
•
rr
Skorpionen Ormhäraren Skytten
FIG. 2. — GRUPP AV HELIUMSSTJÄRNOR (B-STJÄRNOR) ANGIVANDE VINTERGATANS
UTSTRÄCKNING SEDD FRÅN VINTERGATANS POL I STJÄRNBILDEN »BERENICES HAR», ENLIGT
PROFESSOR CHARLIER
Denna grupp anses av professor Charlier i Lund vara lika utsträckt som vintergatan^ medan enligt
nyare undersökningar av Shapley den utgör endast en stor stjärnhop av vida mindre utsträckning
än vintergatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
