- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
137

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJÄRNRYMDENS OÄNDLIGHET

137

+300

+150

+ 20

o

— 20

-150

100 200 300 400 500 600



\





5

• • • • .. ’
w
* •

• •




^^^^^
















■*
’■)
0
e
0
0




0 y




o

FIG. 6. — FÖRDELNINGEN AV DE
KLOTFORMADE STJÄRNHOPARNA

Stjärnhoparna på norra sidan om
vintergatans mittplan äro angivna
medels punkter, de på’ södra sidan
medels små cirklar. Den lilla
halvcirkeln vid 0 anger storleken av
Charliers B-sijärnegrupp. De slutna
stjärnhoparna undvika nästan
fullkomligt det i figuren sträckade bälte
som ligger närmast vintergatans
mittplan mellan siffrorna — 20 och
och -\-20. Dessa ange avstånd i en
enhet om 100parseceller 325 ljusår.
Således på ett avstånd om 6.500
ljusår på vardera sidan förekomma
ytterst få slutna stjärnhopar. De
bekanta stjärnhoparna No 3 och 13
i Messiers katalog äro särskilt
angivna. Abscissa år stjärnhopens
avstånds från vintergalans axel,
ordinata stjärnhopens avstånd från
vintergatans mittplan.

gången till en ny tidsålder lika väl
som de kopernikanska idéerna. Några
bland de mest framträdande bland
dessa huvudsakligen från de stora
amerikanska observatorierna
härrörande^ intressanta uppslagen skola
bliva föremål för vår
uppmärksamhet här nedan.

Shapley på det förnämsta av
nutidens astronomiska Observatorier,
nämligen det på Mount Wilson i
Kalifornien, har verkställt en under-

sökning av fördelningen i
himlarymden av de variabla stjärnor som kallas
Cepheider efter den mest och längst
studerade bland dem Delta Cephei;
vidare av de klotformade
stjärnhoparna och slutligen av de så
kallade glesa stjärnhoparna, av vilka
den mest bekanta är Plejadgruppen.
Denna har en diameter av ungefär
2 grader, motsvarande 7 ljusår eller
440,000 jordbanerädier, Den
innehåller omkring 230 stjärnor av intill

40

60

o
3

FIG. 7. ’— FÖRDELNINGEN

AV DE VARIABLA CEPHEID-

STJÄRNORNA

Enhetsavståndet på detta
diagram år 325 ljusår. Shapley,
som särskilt sysselsatt sig med
studiet av dess stjärnor, delade
upp dem i två grupper
nämligen sådana med period på
längre än 24 timmar och
sådana med period på kortare Hd.
De förre eller jäliecepheiderna
anges medels svarta prickar,
som ligga tätt packade utmed
vintergatans mittplan.
Cephei-derna med kortare period än
24 Hmmar likna de variabla
stjärnorna i de klotformade
stjärnhoparna och äro
jämförelsevis svaga stjärnor med
en ljusstyrka som blott uppgår
till omkring 100 gånger solens.
De äro på bilden angivna med
trianglar nära nog jämnt fördelade kring solen. Mellan de streckade horisontella linjerna ligger del
ekvatoriella vinter g alsomr adel, inom vilket klotformiga stjärnhopar icke förekomma.

+30

+20
+ 17-5

+5



♦ 52-4T

A



A
.*•■





A A A
A-A
A ’ A
A
A A




A\
A \
\ A 1
A A
• •
t t t **
A
• 1 * ••




-a y
/ A
• :•* ?
•a* •
A A
1 ••a’






A A




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free