Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
VETENSKAPEN OCH LIVET
tolvte storleken liggande omkring 220
ljusår från oss. Samhörigheten av
huvudparten bland dessa stjärnor
påvisades av Elkin som undersökte
egenrörelsen hos huvudstjärnan
Al-kyone och 51 andra plejad-stJärnor
(fig. 5), bland vilka 45 rörde sig på
mycket nära samma sätt som
Al-kyone över himlavalvet. De andra
sex voro främmande stjärnor som
endast tillfälligtvis befinna sig på
samma himmelstrakt. Vidare ha de
ljusstarkare plejadst Järnorna nära
samma rörelse i siktlinjens riktning
— de avlägsna sig från oss med en
hastighet av ungefär 11 km. i
sekunden och de flesta äro helium-stjärnor.
Deras samhörighet framgår också av
det svaga dunsthölje, som omsluter
stjärngruppen och särskilt de mest
lysande stjärnorna. De ligga också
mycket nära vintergatans huvudplan
FIG. 8.— DEN
KLOTFORMIGA STJÄRNHOPEN MESSIER 3
(N.G.C. 5272)
Sidan på en stor
kvadrat är fem millioner
gånger jordens
avstånd från solen.
Diametern på cirkeln i
mitten är 65 ljusår
d. v. s. 4.125.000
gånger jordbanans
radie. Ljuset måste
sålunda använda 65 år
för alt passera cirkeln
i mitten. Om solen
vore belägen i mitten
skulle Sirius ligga i
det svarta korset nära
mitten och den
närmaste glesa
stjärnhopen, Hy åder na,vid Hy
i nedre kanten av
bilden. En del variabla
stjärnor äro angivna
med små cirklar. En
stjärna av solens
ljusstyrka skulle ej synas
på bilden, utan
därför kräves att den har
6,3 gånger större
ljusstyrka.
enligt Kapteyns parallaxmätningar ej
fullt hundra ljusår söder därom. Av
detta är det tydligt att de tillhöra
vårt stjärnsystem och den del därav
som utgör Kapteyns större
stjärndrift. Harvard-observatoriets arbeten
hade fört till det resultatet, att de
flesta öppna stjärnhoparna utgöras
av vita stjärnor, endast få, såsom en
i stjärnbilden Berenices hår äro
sammansatta av huvudsakligen gula
stjärnor. Shapley sammanförde det
genom de sista årens undersökningar
starkt ökade materialet och fick på
detta sätt en tabell över 70 glesa
stjärnhopar, för vilka avståndet från
oss längs vintergatans. plan och från
detta plan blivit bestämda. Den glesa
stjärngrupp, som bland de undersökta
står oss närmast näst Plejaderna är
den i Dreyers nya generalkatalog
under N:o 3532 upptagna. Den är tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
