- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
143

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STJÄRNRYMDENS OÄNDLIGHET

143

belt så stor yta på
himlavalvet som det lilla.

Man har länge trott sig
hos de Magellanska molnen
finna en struktur som
erinrar om
spiralnebulosornas. Särskilt har docenten
Lundmark i Uppsala
framhållit sagda likhet och han
antar därför att de
Magellanska molnen äro verkliga
spiralnebulosor och
sannolikt, på grund av deras
re–, lativt stora utsträckning på
himlen, de spiralnebulosor,
som stå oss närmast.
Därnäst kommer den vackraste
bland alla spiralnebulosor,
den sedan gammalt bekanta
Andromeda-nebulosan.
Under antagande att denna
nebulösa och det lilla
Magellanska molnet ha samma
absoluta storlek fiinner
Lundmark den förras
avstånd vara omkring 160,000
ljusår * Lundmark har på
flera olika sätt sökt att
bilda sig en föreställning
om spiralnebulosans
avstånd och dimensioner. De
mest pålitliga värdena fås
ur en jämförelse mellan de
nya stjärnorna i
spiralne-bulosarna och i
vintergatan. Inom
Andromedane-bulosan ensamt ha tretton
nya stjärnor flammat upp. Det
enklaste antagandet vore nu att de
ljusstarkaste nya stjärnorna i
nebulös an vore av samma absoluta
storlek som de ljusstarkaste nya
stjärnorna i vintergatan, vilkas avstånd
äro direkt bestämda. Dylika
bestämningar föreligga likväl endast för tre
nya stjärnor. Lundmark har därför
funnit det vara skäl att i stället för
nya stjärnor i vintergatan såsom
jämförelse använda de egendomliga
Wolf-Rayet-stJärnorna, vilka sannolikt äro
nya stjärnor på ett längre framskridet
utvecklingsstadium. Och slutligen har
Lundmark utfört sina jämförelser un-

der antagande att de nya stjärnorna
i vintergatan före uppflammandet
tillhörde den trettonde storlekens
stjärnor och att de i medeltal stode
lika långt från oss som dessa. Ur dessa
betraktelser härledde Lundmark ett
avstånd av omkring 600,000 ljusår
för den oss närmast belägna
spiral-nebulosan, Andromedanebulosan, som
enligt denna uppskattning skulle ha
en diameter av omkring 20,000 ljusår,,
det vill säga denna nebulösa skulle
i utsträckning överträffa det av
Char-lier uppmätta lokala
B-stjärnesyste-met omkring sju gånger. Andra
spiralnebulosor som tagits i betraktande

FIG 10. — DEN STORA NEBULOSAN I ANDROMEDA ENLIGT
FOTOGRAFI FRÅN YERKES OBSERVATORIET

Denna nebulösa skulle enligt beräkningar av Docenten
Lundmark ligga på ett avstånd av 600.000 ljusår från oss och ha
en diameter av 20.000 ljusår, d. v. s. den skulle vara sju
gånger större ån hela det av Charlier uppmätta lokala systemet
av B-stjårnor, inom vilket de flesta för blotta ögat synliga
stjärnor äro belägna.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free