Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
VETENSKAPEN OCH LIVET
av Lundmark skulle vara i medeltal
omkring 30 gånger längre bort
belägna, motsvarande det svindlande
avståndet av 20 millioner ljusår. Då
vi nu veta att spiralnebulosor finnas
av alla storlekar ända från den som
tillkommer de Magellanska molnen
och ända till sådana som knappast
kunna iakttagas med de skarpaste
astronomiska instrument, ligger det
nära till hands att antaga, att de
sistnämnda synas så små på grund av
deras avstånd och att ännu andra
spiralnebulosor av samma storlek som
den ståtliga Andromedanebulosan äro
för oss hittills oupptäckbara på grund
av deras stora avstånd. Vi komma så
till den slutsatsen att avståndet till
dessa spiralnebulosor bör vara bortåt
en million gånger större än avståndet
mellan de två plan som innesluta det
av Charlier uppmätta lokala systemet.
Att spiralnebulosorna, åtminstone
delvis, äro jättebildningar, liksom
Andromedanebulosan, framgår även
av andra undersökningar. Så till
exempel iakttog van Maanen
angående den i Stora Björnen befintliga
spiralnebulosan N:o 101 i Messiers
katalog (N. G. C. 5457—58) att i
densamma egenrörelser förekommit,
sedan den först fotograferades av
Keeler 1899. v. Maanen antog dessa
rörelser vara lika stora som de som
med spektroskopets hjälp uppmätts
hos andra spiralnebulosor. Därav
kunde han beräkna den ungefärliga
massan hos Messier 101 :s
centralkropp. Han fann densamma vara
omkring 145 millioner gånger större än
solens. Newcomb uppskattade antalet
stjärnor i vintergatsystemet till några
hundra millioner. I medeltal torde
deras massa snarare vara mindre än
större än solens, v. Maanens nebulösa
skulle således besitta ungefär samma
massa som vintergatsystemets. %
Spiralnebulosornas hastighet
gentemot vårt solsystem är också ofantligt
stor nämligen i medeltal 630
kilometer i sekunden, tusen gånger den
snabbaste kanonkulas och 40,000
gånger ett expresstågs hastighet. Med
denna svindlande fart rusar vårt
system fram mellan hopen av
spiralnebulosor mot en punkt i stjärnbilden
Stenbocken på 12° sydlig deklination
och 20 timmars 40 minuters
rekta-scension.
Om spiralnebulosornas system fyller
rymdens oändlighet, eller bortom detta
system finnes något annat därom veta
vi ännu intet. Men vetenskapens
framsteg äro nu så snabba att vi även
kunna hoppas få uppleva att slöjan
lyftes från detta problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
