Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
VETENSKAPEN OCH LIVET
lingen: Jean Baptiste Schwilgué’s ur från
1838—1842* Dess invecklade byggnad
kunde Vetenskapen och IdveVs läsare
studera i årgängens första häfte. Men vad
som icke berördes i den uppsatsen och vad
som gett uppslaget till denna min
efterskrift, det är det faktum, att Schwilgué’s
verk är det sista i en lång utvecklingskedja,
som begynner med Ktesibios och som i
oavbruten kontinuitet fortlöper från antiken
genom medeltiden fram till 1800-talet. Väl
har det konsthantverk, varmed vi här
sysselsätta oss, som månget annat under
ständigt fortskridande alltjämt utvecklat
och fullkomnat sig. Men huru mycket
Schwilgué än må ha överträffat Ktesibios
— kanske inte så värst mycket i alla fall i
betraktande av de två årtusenden, som
skiljer dem åt — Ktesibios är dock
Upphovsmannen till det hela. Åter ett område,
där den nyare tidens teknik står i direkt
beroende av den klassiska antiken och har
allt skäl att erinra sig sin
tacksamhetsskuld till de antika föregångarne.
Till sist ett påpekande, som bör ha
speciellt intresse för svenska läsare. Även vårt
land äger tvänne värdefulla
konstminnesmärken av det slag här är tal om, bägge i
Lunds Domkyrka. Ett yngre, från 1623.
Ett äldre, som är så gammalt som från
1300-talets slut. Det hade sin plats å södra
sidoskeppet, där ännu år 1801 delar av
detsamma funnos kvar på den ursprungliga
platsen. Det som då var i behåll beskrives*
• Se Otto Rydbeck, Lunds Domkyrka. Lund
1911 sid. 55 f. Jfr dessutom härtill TH. WÅHLIN,
Lunds domkyrkas gamla konstur. Lund 1913,
ävensom’ några meddelanden av E. Wrangel, Ord och
Bild 1916 sid. 172 f.
såsom två stora tavlor, nämligen en, som
nu hänger på norra sidoskeppets västra
vägg, och en annan, som förvaras bland
kyrkans samlingar och å vilken djurkretsens
tecken framställas i låg relief. Emellan
dessa båda tavlor fanns en bild av jungfru
Maria med barnet, även denna bevarad.
Tidigare beskrives urverket på ungefär
följande sätt. Särskilda visare på tavlan
utmärka år, månader, veckor, dagar och
timmar samt större och mindre helgdagar.
Dessutom angiva de solens och månens
gång och deras dagliga läge i djurkretsen
samt inbördes förhållanden till varandra.
Vid varje full timme sammandrabba
ovanför tavlan två riddare och ge varandra lika
många hugg, som klockan slår timslag.
Framför tavlan sitter jungfru Maria på en
tron med barnet i sitt sköte. Hon har en
dörr på varje sida och en liten plattform
framför sig. Vid en given rörelse slår en
härold med sitt svärd på vänstra dörren,
varvid två trumpetare inträda. Efter följa
de vise männen, var och en med sin tjänare.
De tre förstnämnda buga sig efter varandra
för den heliga jungfrun, varpå samtliga
avlägsna sig från scenen genom dörren till
höger, vilken den siste slår igen med ett
klingande ljud.
Domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin
har — i förening med den danske
tornurmakaren Bertram Larsen, som med stor
skicklighet iståndsatt konstur i Roskilde,
Rosenberg och Fredriksborg — inlagt stora
förtjänster om dessa ur. Det är främst tack
vare dessa bägge mäns intresse och nitiska
arbete, som man kan hoppas, att
»Horolo-gium mirabile Lundense» snart skall i
rekonstruerat skick åter vara uppsatt på sin
gamla plats i Lundadomen.
ETT NYTT VEGETABILISKT ELFENBEN
Ide franska kolonierna kring övre
Senegal-Niger har man funnit ett ämne som kan
ersätta elfenben. Det är den stora kärnan i
en ätbar frukt, som kommer från en palm,
Borassus ethiapicum. Stenfrukten är 7 å 8
cm. lång och 5 cm. bred, så att man kan
skära ut plattor ur densamma, vilka kunna
användas till knappar, tangenter,
dominobrickor m. m. När stenfrukten blivit
fullkomligt torr är den utomordentligt hård.
För närvarande användes den till
byggnadssten i hövdingarnas hus, och man har för
avsikt att i den blivande katedralen i
Da-kar använda olikfärgade pelare byggda av
sådana kärnor. Borassus-palmerna äro
mycket utbredda i det tropiska Afrika och i
Indien, och deras frukter som likna
kokosnötter men äro mindre och rundare utgöra
ett viktigt livsmedel för millioner människor.
De kunna användas på 801 olika sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
