- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
188

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verktyg förslår emellertid icke på stora djup,
och man använder då de kanadensiska
apparaterna med trästänger, vilka arbeta
mycket snabbt och framför allt användas för
studiet av bergoljeförekomster i Galizien,
Rumänien etc.

Rakys mekaniska borr är den mest
fulländade. Stängerna äro upphängda i en
slagpress, och man dämpar stötarna mot
marken genom kraftiga fjädrar. Borren
är ihålig så att vatten kan cirkulera
genom densamma från pumpar som stå på
marken.

Man kan per minut slå 90 till 120 slag i
hård eller halvhård mark, och man erhåller

vertikala hål som gå ned till
åtminstone 600 meter.

Den största olägenheten med
Rakys borrning ligger i
svårigheten att igenkänna lagren
genom vilka borren gått, ty
slammet, som föres upp av
vattenströmmen, är stundom alldeles
fritt från bergart. Man kan
sålunda passera tvärs igenom ett
mäktigt kollager utan att märka
det, vilket verkligen skett i Polen.
På grund av de många
sonderingar som utföras i Förenta
Staterna, där gruvverksamheten
är synnerligen livlig, ha de
amerikanska ingenjörerna
konstruerat snabba apparater med
rotationsborr. Man kan med dessa
borra till 1.000 eller 1.500 meters
djup.

Tack vare att borren är ihålig
kan man draga ut ur densamma
cylindrar av bergarten eller
jorden, s. k. morötter, av vilka
geologen kan få en* exakt bild
av hur de olika lagren följa
varandra och hur mäktiga de äro.

En vattenström håller den
angripna klippan, ren där borren
skär in, medan moroten inuti
röret förblir orörd. De svarta
diamanterna, som äro oregelbundna
till formen och väga omkring 2
karat, komma i allmänhet från
Brasilien. Fastän de äro föga
skärande nöta de klippan på
grund av sin hårdhet, till och
med när de verka med ytorna och icke med
kanterna, vilket är deras normala ställning.
På grund av att diamanterna äro så dyra
innehåller varje borr endast 8 sådana.

Morotsröret har nästan samma diameter
som borrhålet och är 5 å 6 mm. tjockt samt
3 till 4 meter långt. Man skär av morötterna
till 1,20 meter. När moroten fyller röret
lyfter man upp borren och ger den hastigt
en rörelse i motsatt riktning till
borrnings-vridningen. Moroten går av vid basen, och
för att den icke skall falla tillbaka i
borrhålet kvarhålles den i röret av en
fjäderanordning.

En sonderingsingenjör kan lämna sitt

BORRNINGSFÖRESTÅNDAREN DRAR UT EN »MOROT» UR
BORR-RÖRET FÖR ATT LÅTA GÖRA PROV PÅ DEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free