Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEVISEN FÖR ATOMERNAS OCH MOLEKYLERNAS EXISTENS
201
, :i
ken jag tillåter mig låna följande
beskrivning på fenomenet:
»Om partiklarna äro talrika ser
man i mikroskopet att allt är i
rörelse: det är ett slags krypning eller
allmän darrning, som ser mycket
egendomlig ut.
»Varje partikel är utsatt för en
serie förflyttningar, som man har svårt
att beskriva, ty de äro fullkomligt
oregelbundna. Man kan också
konstatera att partiklarna vrida sig runt
på ett oregelbundet sätt ... Med få
ord, det ser ut som om varje
partikel vore underkastad en följd av
fullkomligt godtyckliga stötar,
riktade åt alla håll.»
Rörelserna äro så mycket livligare
ju mindre partiklarna äro. Det
egendomligaste draget hos denna rörelse
är att den aldrig avstannar och att den
är fullkomligt spontan.
Många fysiker ha antagit att den
brownska rörelsen avslöjar
molekylrörelsen i vätskan, där de små
partiklarna äro suspenderade. Vätskans
molekyler stöta oupphörligt ihop med
partiklarna, och det är så mycket
mindre utsikt att stötarna skola
utjämnas, ju mindre och finare
partiklarna äro.
Med ett ord, de uppslammade
partiklarna deltaga i vätskemolekylernas
allmänna och ständiga rörelse.
Denna hypotes lyckades Jean
Perrin bevisa (1908) genom några
anmärkningsvärda försök, som förde
till den bästa bestämningen av
Avoga-dros tal, d. v. s., som vi förut sagt,
av antalet molekyler som finnas i
en grammolekyl.
Gaslagarna kunna användas på alla
molekyler, vilken storlek de än hava.
Van t’Hoff har också utsträckt dessa
lagar till lösningar; socker upplöst i
vatten, t. ex., förhåller sig alldeles
på samma sätt som samma antal
molekyler skulle göra om de i
gastillstånd intoge samma volym som i
lösningen. Den tunga
kininsulfat-mo-lekylen, som innehåller över 100
atomer, förhåller sig på samma sätt som
den lätta * väteatomen. Varför skulle
man då icke kunna utsträcka
gaslagarna till att gälla även för
emulsioner. Hypoteserna, på vilka den
kinetiska teorien är baserad, skulle
då kunna kontrolleras genom
direkta observationer. De
mikroskopiska kornen, som äro tillräckligt
små för att märkbart deltaga i
rörelsen och tillräckligt 3?ora för att
kunna mätas, skulle, såsom Perrin
träffande säger,, utgöra mellanlänken
den oundgängliga relän mellan för
våra mätningar tillgängliga massor
och de osynliga molekylära massorna.
Vi sade att medelvärdet för en
molekyls levande kraft är lika med
produkten av den absoluta
temperaturen och en universell konstant.
Denna konstant är lika med en och
en halv gång kvoten av
gaskonstanten (se ovan) och Avogadros
tal. Om sålunda partiklarna
i en emulsion deltaga i
molekylar-rörelsen ha de samma medelvärde
på levande kraften som
molekylerna och man kan mäta denna i
levande kraft, emedan partiklarna äro
synliga i mikroskopet; man får
sålunda fram Avogadros tal. Om
man alltid finner samma antal, vilken
storlek partiklarna än hava och av vad
slag de än äro och vilken temperatur
man än har, och dessutom detta antal
närmar sig det som framgår ur den
kinetiska teorien, då kan man påstå,
att man på en gång:
1) givit molekylarteorien ett starkt,
ja till och med fullkomligt stöd;
2) bevisat att förklaringen på den
Brownska rörelsen var riktig;
3) erhållit en experimentell
bestämning av Avogadros tal och
följaktligen av de molekylära storheterna,
Jean Perrin har lyckats att på
flera olika sätt uppnå detta resultat.
Man måste först skaffa sig en
emulsion med fullkomligt lika korn. Perrin
lyckades erhålla en sådan genom
fraktionerad centifugering av
emulsioner av gummigutta eller mastix.
Behandlingen kräver stort tålamod^
vid en av de omsorgsfullaste
fraktioneringarna måste man behandla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
