- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
231

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PYROTEKNIKEN

OCH FABRIKATIONEN AV

FYRVERKERIPJÄSER

Av P MARCHESINI

■Fyrverkeriet hänger nära samman med
-*» sprängämnenas utveckling. Varje
fyrverkeripjäs måste innehålla en
blandning av ett syreavgiv ande och ett
brännbart ämne; genom olika form på pjäserna
kan man åstadkomma särskilda verkningar
(rörelser, knallar etc.) samt reglera
förbränningshastigheten, så att den
avpassas efter det mål man vill nå. Dessutom
måste man till den egentliga satsen sätta
olika ämnen för att erhålla färgade lågor,
glänsande ljus, sprutande gnistor o. s. v.
Det är också viktigt att man arbetar med
fullkomligt rena material, ty föroreningar
i en fyrverkeripjäs kan åstadkomma att
den fördärvas om den får ligga och vad
värre är, den kan själ vantändas och ge
anledning till fruktansvärda explosioner.

Pyrotekniken är en av de sällsynta
industrier, som ännu icke tagit maskinen till
hjälp. Man skulle kunna tycka att inom
fyryerkerikonsten mer än i andra
fabrikationer serieframställningen skulle komma
till sin rätt: raketer, bomber, romerska
ljus, som fabriceras i tusental efter en och
samma metod, borde kunna framställas i
maskin. Men så är det icke; fyrverkaren
är artist; han vill icke gärna göra många
exemplar av en bomb eller raket, som haft

verklig framgång. Några italienska
specialister — fyrverkerikonsten har nämligen
alltid stått högt i Italien — bevara
omsorgsfullt sina fabrikationsmetoder, sina handlag,
sina kemiska recept, som göra att deras
bomber, raketer och bengaliska eldar äro
mer effektfulla än vad en,vanlig fyrverkares
pjäser någonsin kunna bli.

Japanerna, som skickligt efterhärmat
den europeiska tekniken, ha också blivit
experter «på fyrverkerikonsten* och deras i
färger illustrerade kataloger visa en
rikedom på ljusbomber, som vi här i Europa
icke ha en aning om. De ha också ett slags
ljus, s. k. japanska stjärnor, vilkas
sammansättning vi icke känna. De framställas av
små remsor silkespapper, cirka 10 cm. långa
och hoprullade över varandra, och ha en
brännbar blandning i ena änden. Man
tänder i denna ända, medan man håller den
andra i handen. Det inträder en liten
explosion; det förkolade partiet blir flytande
och ser ut som en glödande pärla, vilken
efter en liten stund börjar koka och snurra
runt med allt större fart.. Då visar sig en
massa små hål, genom vilka raka eldstrålar
skjuta ut, och i spetsarna på dessa bildas
ljusa kulor ungefär så stora som nötter. Det
hela är ett litet ofarligt salongsfyrverkeri.

ETT STÅTLIGT FYRVERKERI AVBRÄNNES PÅ COKCORDE-BRON I PARIS ÅR 1836 FÖR ATT FIRA
ÅRSDAGEN AV JULIDAGARNA 1830 (EFTER* ETT SAMTIDA TRYCK )

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free