Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
VETENSKAPEN OCH LIVET
knä; han bar velourbyxor, men det ena
knäet hade blivit lappat med ett mera
fin-randigt tyg. Tack vare detta lämnade han
efter sig så karaktäristiska spår att man
lättupptäckte honom. (Se fig. 8).
Vid inbrott får man spår, som måste
undersökas mycket noggrannt.
Vaxavgjut-ningar av inbrottsverktygen och fotografiska
förstoringar av desamma ge möjlighet att
se de mikroskopiska olikheter som
karaktärisera varje inbrottsinstrument och
särskilt den fina tandning som eggen på en
mejsel får när den användes mot kallt järn.
Spåren efter acetylenblästern kunna
likaledes identifiera på ett egendomligt sätt.
Man finner en morgon kassaskåpet i
Singer-verken i Lyon öppnat med acetylenbläster.
Några dagar senare anmäler en notarie
i en närbelägen stad att även hans
kassaskåp blivit öppnat. Hans misstankar äro som
det tycks på goda grunder riktade mot en
av hans klienter, vilken satt in större belopp
för arvshandlingar kvällen förut och sedan
på brottsligt sätt tillägnat sig dem under
natten. Men kassaskåpets öppnande visar
den mest frappanta analogi med inbrottet
i Singerfabriken. Experten kom då på idén
att undersöka, om det finns något konstant
i spåret efter blästerlågan, som föres av en
och samma hand. Experimenten visade
verkligen att blästern ritar upp oscillerande
linjer i järnet och att oscillationernas
amplitud är en funktion av ett visst antal
anato-misk-fysiologiska konstanter, d. v. s. äro
desamma för en given person. Efter en tid
blev inbrottstjuven i Singerverken gripen.
Identifieringen av blästerspåren gjorde att
man även anklagade honom för det andra
inbrottet, till vilket han en tid därefter också
befanns skyldig.
Vid undersökningarna upptäcker man
,ofta att inbrott simulerats. En individ,
som bodde hos en frukthandlerska, hade
stulit sin värdinnas kassaskrin. För att göra
troligt att ett inbrott ägt rum hade han
Sprängt dörren mellan sitt eget rum och
ingången. Men vid undersökning på platsen
upptäcktes att man för att lossa låset
först hade gjort sig mödan att delvis skruva
från det. En del skruvhuvuden visade
nämligen friska spår efter mejseln, vilken
dessutom vid slintningar repat låset och dörren.
^Skruvgängorna visade icke heller minsta
spår av träflisor, vilket alltid är fallet när en
skruv ryckes loss. Dörren mellan rummet och
magasinet var däremot tydligt uppbruten.
Polislaboratoriets verksamhet inskränker
sig icke till att blott undersöka spår som
funnits på platsen för brottet. Det har även
att utföra indicialprov under loppet av
förhören. Man har därför också experter
på undersökning av skriftliga dokument.
Som bekant ha sådana undersökningar
länge ansetts mindervärdiga, och detta
med fullt fog, ty de ha ofta slagit fel. Detta
beror på att experterna på skriftdokument
arbetat utan regler, utan förberedelse och
utan kompetens, medan den teknik som
utarbetats sedan några år tillbaka i själva
verket är mycket fin. I fråga om
förfalskningar med raderingar och överskrivningar
kan man påstå att de numera alltid kunna
upptäckas. Figur 1 visar exempel på en
växel på 1.000 francs, varav 800 redan
blivit betalade; innehavaren hade raderat
bort kvittensen som var skriven på
baksidan och strukit över med violett bläck
samt till yttermera visso klistrat en
pappersremsa däröver. I starkt genomfallande
ljus var det överklistrade papperet icke till
hinder, och en översprutning med gult
svavelammonium gJDrde skriften med svart
bläck synlig, medan fotografiplåten, som
är okänslig för det rödvioletta, tog bort
överstrykningen; sålunda kunde man läsa
kvittot på 800 francs.
I fråga om förfalskningar genom
efter-härmning är saken svårare. Man får icke
taga hänsyn till formen på bokstäverna,
som är just vad förf älskaren tänkt på att
förändra, utan man måste studera en serie
mera intima bokstäver, som kunna mätas
och jämföras, såsom det progressiva
avståndet mellan bokstäverna vid början och
slutet av orden, antalet snitt per ord,
förhållandet mellan staplarnas höjd o. s. v.
Allt detta, representerat av kurvor och
diagram utgör grafometrien. Figuren 9 ger
ett exempel på detta; det är en uppmätning
av parallellismen mellan tvenne
skriftstycken genom iakttagelse av medelhöjden
på skärningen mellan bokstavsaxlarna.
Om sådana laboratoiier upprättades i
större antal i alla länder, skulle säkerligen
brottens antal minskas, ty det skulle ge
brottslingarna något att tänka på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>