Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vertikalplan. Valsarna äro ihåliga, och man
kan släppa in ånga eller kallt vatten i
dem för att reglera temperaturen; de
rotera långsamt med en hastighet av fyra
varv i minuten. De i förväg uppvärmda
blocken pressas ut till band av 15 à 20
millimeters tjocklek och införas mellan de
båda översta valsarna. Massan vrider sig
mellan valsarna och tryckes med kraft mot
valsen i mitten samt passerar de understa
valsarna, varifrån den kommer ut som ett
blad av högst två millimeters tjocklek.
Vid denna punkt av fabrikationen
kommer väven och kautschuklösningen med i
spelet. Lösningen göres i en kollergång med
granitvalsar under vilka man krossar små
kautschukblock, som upplösas i en
bestämd mängd bensin, så att man får en
trögflytande vätska, vilken lätt kan utbredas
på väven. Väven är ett av de viktigaste
elementen i en ytterring, ty på den beror
i övervägande grad ringens hållfasthet.
Den utgör stommen som uppbär
gummilagren, vulsterna och slitytorna. För att
få den att fästa vid gummit, med vilket
den skall bilda ett oupplösligt helt,
använder man den nyss nämnda
kautschuklösningen. Bomullsväven rullas långsamt upp
på ett uppvärmt järnbord, och en stållinjal
släpper fram ett tunt lager av
kautschuklösningen. Lösningen lägger sig då som ett
regelbundet lager på väven, vilken för den
med sig, och värmen från bordet gör att
bensinen snart avdunstar så att gummit
torkar.
Nu börjar den egentliga fabrikationen
av gummiringen eller rättare sagt
ytterdäcket. Den gummerade väven skäres i
band av varierande bredd, allt efter ringens
storlek, och i 45 graders vinkel mot
trådriktningen; därpå lägger arbetaren en,
två, tre remsor av väven på en järnkärna,
som exakt återger ringens inre form, och
limmar samman dessa genom att trycka
på dem med en rulle samt omsluter på det
sättet hela järnkärnan, varpå han
slutligen placerar vulsten, bestående av ett
särskilt slags hårt och föga elastiskt gummi.
 |
| MAN PRÖVAR EN YTTERRING När formen varit inne i pressen öppnar man densamma och ser efter om det är för mycket gummi på något ställe, i vilket fall detta tages bort med ett instrument. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
