- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
334

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

VETENSKAPEN OCH LIVET

Wåmgmmm§ ^lÉÉÉiiiiiiiP liiiÉliiiiiiiÉ^ "iiiiiiÉÉlliÉil ä ililiiÉÉiÉiili¥

jillfP*: llll|iilp ji^^R; 1111111111? jliiiPi fiiillilF ’llilMÉ!WllliililP Élllllll: ’^^B: ■ S

KATODSTRÅLARNA VRIDA SIG SPIRALFORMIGT I ETT
LIKFORMIGT MAGNETISKT FÄLT, VARS KRAFTLINJER ÄRO SNEDA I
FÖRHÅLLANDE TILL STRÅLARNAS FRAMSKRIDNINGSRIKTNING

ovan vad man menar med ett
magnetiskt fält. Med kraftlinjer förstår
man linjer, som i varje punkt äro
tangenter till den magnetiska kraften;
utefter dessa linjer förflyttar sig en i
fältet placerad magnetpol. Man säger
att fältet är likformigt, när den
magnetiska kraften i alla punkter har
samma storlek och samma riktning;
kraftlinjerna äro då raka och
inbördes parallella.

Låt oss nu placera hela röret
mellan tvenne breda och platta polskor
på en elektromagnet, där polerna äro
parallella; röret befinner sig då i ett
likformigt magnetiskt fält. För att
få en
mycket fin,
nästan rätlinjig katod-stråle kunna vi
exempelvis taga
som katod
en aluminiumtråd, som går in genom
ytterändan i ett rakt glasrör; därpå
inställa vi röret, så att
katodknippet utsändes vinkelrätt mot fältets
kraftlinjer; vi konstatera då, att
knippet böjer sig och beskriver en
cirkelomkrets, vars plan är vinkelrätt
mot kraftlinjernas riktning.
Omkretsens radie blir desto mindre ju
kraftigare det magnetiska fältet är. Om
man nu lutar röret, så att strålningen
blir sned emot kraftlinjerna, ser man
hur katodstrålarna rulla sig i
spirallinje omkring kraftlinjerna. Om å
andra sidan katodknippet
underkastas ett elektriskt fält, d. v. s. man
låter det passera mellan tvenne
elektriserade plattor, den ena positiv, den
andra negativ, så finner man att
knippet avviker och beskriver en
parabolisk båge liksom ett föremål
som slungats ut och faller under
tyngdens inverkan.

Dessa fenomen kunna endast
förklaras på ett satt. Man måste antaga
att katodstrålarna äro bildade av en
ström av laddade partiklar, och
strålens böjning i förhållande till
kraftlinjerna visar att laddningarna äro

negativa. Man fick en direkt
bekräftelse på detta genom ett slående
försök, som Jean Perrin utförde 1895.
Katodstrålarna uppfångades i en
isolerad cylinder (elektrostatiskt
skyddad genom ett metallbälte som stod
i förbindelse med jorden), och
laddade då cylindern negativt. Dessa
strålar transportera sålunda
negativ elektricitet; det är elektriserade
strålar. Laddningarna äga tröghet,
d. v. s. de ha en massa liksom
materiella partiklar, ty inuti den
isolerade cylindern fortsätta de sin väg
framåt utanför varje elektrisk verkan
och kunna uppvärma en skärm som

hej dar dem.
Men vad
är det för
slags
partiklar? Vilken massa
ha de? Hur
stor är
deras elektriska laddning? Med vilken
hastighet röra de sig? För att få svar
på dessa frågor har man använt flera
metoder. Vi skola blott ange den,
som fört till de noggrannaste
bestämningarna (Gassen 1908), nämligen
mätningen av radien på den
cirkelformiga banan i ett likformigt
magnetiskt fält med känd styrka, samt
mätningen av avvikningen i ett
bestämt elektriskt fält, vilket ger
två ekvationer mellan partiklarnas
hastighet och förhållandet^ mellan
deras elektriska laddning och deras
massa. Man kan sålunda å ena sidan
beräkna hastigheten och å andra
sidan förhållandet mellan laddning och
massa. Resultatet är följande:
Partiklarnas hastighet är proportionell
mot kvadratroten ur
potentialdifferensen mellan rörets elektroder; för
en potentialdifferens på 10,000 volt
är den 61.200 kilometer i sekunden.

Förhållandet mellan laddningen och
massan är konstant, vilken gas man
än har i röret och vad slags katod man
än använder; den är lika med 1.773.107
elektromagnetiska CGS-enheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free