Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
VETENSKAPEN OCH LI^ET
visst antal tydligt definierade egenskaper.
För det första nanismen; växten blir mindre,
bladen hoptryckta, tjockare och grövre.
För det andra de underjordiska delarnas
utveckling; dessa innehålla mera
näringsämnen på samma volym; en
kubikcentimeter av en alpin växt innehåller mera
stärkelse och socker än en kubikcentimeter
av samma planta odlad på slättland.
Blommorna bli åtminstone lika stora och
äro livligare färgade; frukterna innehålla
frön som äro rikare på näringsämnen och
tidigare grobara, om man sår dem om
våren följande år på lågland. För det tredje:
alla organ till skydd mot köld och
temperaturväxlingar äro kraftigare utvecklade:
hårbeklädnad, förstärkt epidermis, tjockare
bark på grenarna, tätare fjäll kring
knopparna. I avseende på detta kunna vi
nämna ett bevisande fall. En enbuske
från en försöksstation i Fontainebleau
vid Paris flyttades upp till ett försöksfält
i Pyrenéerna. Under den första kölden
frös huvudstammen; det slog ut knoppar i
stället; snön plattade ut dem och efter
åtta års förlopp var omvandlingen
fullständig. Det var den förkrympta alpina
formen, men växtens hartskärl voro fyra
gånger större. Ur filosofisk synpunkt visar
detta att Lamarck hade rätt, när han sade
att arterna kunna förändras genom
omgivningens inflytande.
Löksugan (Teucrium) har efter åtta år
antagit alpin karaktär och blivit lika med
dem som växa på höga berg; om dessa tagas
ned till låglandet återfå de på åtta år sin
låglandskaraktär. Om en art behöver trettio
år för att förvandlas till alpin växt och
sedan ånyo trettio år för att återgå till sitt
ursprungliga tillstånd, så får man en cykel
på 60 år för fullständig förvandling och
åter-förvandling. Man ser sålunda att
ärftligheten i själva verket icke är annat än en
mycket lång anpassning, d. v. s. att ju
längre tid växten behöver för att ackli^
matisera sig, ju mera bevarar den
ärft-lighetskar aktären.
Dessa undersökningar påbörjades redan
åren 1871 till 1876 av professorn vid
Vetenskapsakademien i Paris G. Bonnier, som då
gjorde resor till de franska och österrikiska
Alperna, till Karpaterna samt till de
skandinaviska länderna. Under dessa färder lom
han på idén att undersöka klimatets
inflytande på växterna, #ch redan 1874
upprättade han försöksstationer i Alperna på Mont
Blanc-kedjan samt 1888 i Pyrenéerna på
2.400 meters höjd på olika platser, som lågo
skyddade för människors och boskaps
åverkan. Samtidigt inrättades stationer på
låglandet, bl. a. i Fontainebleau i närheten av Paris.
Vid de hittills omtalade försöken hade
man endast arbetat med redan utvecklade
plantor. Förra året påbörjade professorn
i botanik vid Vetenskapsakademien i Paris,
G. Bonnier, i Pyrenéerna på 2.000 meters
höjd och på låglandet vid Fontainebleau,
odlingsförsök med frön för att iakttaga, om
icke anpassningen efter bergsklimatet skulle
visa sig redan vid början av deras
utveckling. Samma dag, den 1 juli, sattes på båda
platserna i samma slags jord från
Pyrenéerna 30 arter, bland vilka förekommo
åkersenap, (Sinapis arvensis), blåklint
(Centaurea cyanus), rödklöver (Trifolium
pratense) lucern (Medicago sativa) och
kardborre (Lappa minor). Den sistnämnda,
som trives bäst i skugga, kan få ofantliga
blad, ända till 1,50 meter långa.
Dessa försök visade att bergsklimatet icke
blott inverkar på bladens storlek utan även
på deras form. Sålunda fingo de första
bladen på kardborren, som äro så
långsträckta i lågländerna, uppe i bergen samma
form som de senare bladen med ett förlängt
bladskaft och skivan i form av ett omvänt
hjärta.
En annan alpin karaktär, som beror av
nattfrosten, är bildningen av ett rött
färgämne, antocyan, i bladen, medan dessa hos
slätt exemplaren äro rent gröna. Av dessa
fenomen kan man draga praktiska
slutsatser. I alla dessa odlingar fann man att
fröna, som erhöllos i bergen, mogna tidigare;
på samma sätt förhålla sig rotknölar såsom
potatis; det är en ärftlig karaktär som
bibehålles två till fyra år, om man för ned dessa
bergs växt er till låglandet. Vidare är
upplagsnäringen i rotknölarna rikare på samma
volym; bergspotatis från Pyrenéerna
säljes därför vid bergens fot dyrare, emedan
den är mera födande. Det skulle vara av
intresse att blott odla utsädesfrö vid 1.800
meters höjd och sedan sälja fröna för
odling på lågland, varvid utsädet skulle
förnyas vart annat eller vart tredje år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
