- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
100

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

VETENSKAPEN OCH LIVET

TALLSPINNARE-LARVENS BO
Dessa små odjur bygga stora tält av silke kring
fallkvistarna. Deras bon äro ofta 50 till 70
centimeter långa.

bilda en mall för att forma den lilla
kulan fullkomligt klotformig.

Materialet, som pressas mot kroppens
undersida av de fyra mallarna får en
roterande rörelse. Så snart kulan fått
en rå klotform upphör skalbaggen med
arbetet och betraktar den noga från alla
sidor. Om den behöver förbättras
något litet, utsattes den för små hårda slag
av bakbenen; på detta sätt utjämnas alla
skarpa vinklar, och det lilla pillret
rullas därefter under tillfogande av nytt
material så att det blir så stort som en
liten boll. Då insekten rullat kulan
framför sig ordentligt så att den fått den
önskade storleken går den bort ifrån
den för ett ögonblick och gräver sig en
jordhåla som skall användas som
hemlig matsal, dit ingen obehörig kan
komma och störa eller begära att få
deltaga i måltiden. När hålan
är färdig skjuter skalbaggen
ned kulan i den, sluter till
öppningen, och tillfredsställd med
sitt verk sätter han sig till bords
med munnen mot kulan och
ryggen stödd mot väggen.
Måltiden räcker i flera dagar, tills det

icke finns en smula kvar av kulan, som
han samlat och arbetat ihop med så
mycken möda och ofta med stora
svårigheter.

Ateuchus-honan knådar fårspillning
för sin avkomma. Hon framställer av
denna ett slags päron, som hon
bearbetar på platsen utan att rulla det. Fabre
har studerat denna skalbaggarnas
fabrikation och visat vilken skicklighet de
lägga ned på modelleringen. Fabres
påstående att skalbaggen endast skulle
använda fårspillning för sin modellering
vill jag emellertid bestrida, ty jag har i
mitt Insectarium i museet bjudit honom
hästspillning, som jag själv samlat upp
på gatan, och han gjorde därav
fulländade päron.

Samma sak har jag iakttagit i
insec-tariet med Copris hispana. Dessa
skalbaggar äro 20 till 25 millimeter och
likaledes svarta. Hanen har ett stort
båg-formigt horn och honan ett mindre och
mera koniskt. De båda makarna, som
jag höll i fångenskap, hade grävt en
jordhåla under ett stycke hästspillning
och gått ned i densamma; men då
övergav hanen arbetet och endast honan
fortsatte detsamma, d. v. s. under flera
dagar samlade hon, polerade och
stampade den av hästspillning bestående
blandningen. Sedan delade hon upp
blandningen. Insekten gör med sina
verktyg, huvan och fötterna, en
inskärning i blocket och lossar en bit, som hon
tycker vara lagom stor. Hon rundar
av den genom att pressa den med
fötterna och krypa över den och glida
under den. Hon måste få bort hörnen på
den del av spillningen som bakat ihop
sig, och detta gör hon med
beundransvärt tålamod och noggrannhet. Efter
tjugofyra timmars hårt arbete har
Copris fått ett klot ungefär så stort som

DETTA VACKRA SKYDDSHÖLJE TILLHÖR EN
NATT-SVÄRMARE-LARV AV OKÄND ART

Det härstammar från Annam där det fanns i Kou Toum av
en fransk resande.

^m^a^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1921/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free