- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
151

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOLVENTILEN SLÄCKER FYRARNA

OM MORGONEN
OCH TÄNDER DEM OM KVÄLLEN

Av W. CLÉMÄNCY

När sjöfarten började få större
omfattning och större betydelse måste
man uppfinna medel för att signalera
till fartyg som om natten närmade sig
kusterna utifrån öppna havet och
kunde råka i fara för skär och grund.

I forntiden tände man bål som
brun-no i fria luften på krönet av ett torn
av vita stenar, vilket om dagen var
tillräckligt lysande för att ådraga sig de
sjöfarandes uppmärksamhet.

Denna anordning var som man kan
?förstå synnerligen otillförlitlig och
skenet sträckte sig icke långt; dessutom
kunde ett sådant bål lätt slockna när
det blåste starkt, d. v. s. just när
det som bäst behövde brinna till
sjömännens ledning. Men på den
tiden gingo fartygen långsamt och
närmade sig icke de farliga
platserna med större fart än att
männen ombord hade tid att utföra de
nödvändiga manövrerna även om
fyrens sken blott var synligt på
ett kortare avstånd.

För övrigt var sjöfarten icke så
livlig att det medförde någon
större fara i fall en fyr
händelsevis slocknade. Men i samma mån
som sjöfarten ökades och blev
mera regelbunden måste man
tänka på att fullända fyrarna, så att
långväga fartyg kunde
bestämma sitt läge i förhållande till
kusten.

På samma gång som antalet
resor ökades växte också fartygens
hastighet och detta var ytterligare
ett skäl till att man måste vidga
räckvidden för en del fyrar, som
angåvo grund, sandbankar,
strandade vrak o. s. v. Ty det är icke

ute på öppna havet, som de största
farorna lura; sjömannen liksom
flygaren har mest att frukta
olyckshändelser i närheten av land.

Ljussignalerna till sjöss skola
sålunda fylla två olika uppgifter. För det
första skola de angiva en bestämd punkt
på en ö eller kontinent, så att fartygens
läge kan bestämmas så noggrannt som
möjligt; vidare skola de varna
fartygen för hinder som kunna befinna sig
i deras väg.

Ända till under de senaste åren
använde man som ljuskälla brännare som
matades med olja genom en veke. 1894

ACETYLENFYR MED SOLVENTIIv (V).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free