Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
VETENSKAPEN OCH LIVET
MASKINEN SOM GÄNGAR EKRARNA
Ekern införes vinkelrätt mot maskinens båda plattor, av vilka
den ena är fast medan den andra har en konstant fram- och
återgående rörelse. Plattan drar fram ekern mot en gänggloppa,
som pressar ut metallen och gör gängan.
hundraden använts av tusentals
generationer har emellertid visat sig
otillräckligt för automobilen. Det anses
icke vara tillräckligt motståndskraftigt,
icke kunna uthärda sidostötar samt
deformeras vid temperaturväxlingar. Hur
därmed än må förhålla sig äro de flesta
vagnar dock fortfarande försedda med
trähjul. Den engelska idén med
järnhjul har emellertid vunnit stor
utbredning. Det finns sådana av flera slag.
Vi nämna här Rudge-hjulet med
stålekrar. Det härstammar från
cykelhjulet, ty i likhet med detta bestå ekrarna
av ett stort antal sträckta ståltrådar,
som äro bräckliga i sig själva, men som
genom sitt stora antal och
sättet varpå de äro fästa
mellan navet och ringen giva
hjulet stor elasticitet vid
sido-stotar.
Ekrarna äro fästa
vinkelrätt mot ringen men
tangen-tiellt till navet, så att hjulet
icke vilar på den del av
ekrarna som beröra marken utan
är så att säga upphängt på de
övre ekrarna. I detta hjul
medverka alla ekrarna till att
bära upp tyngden och
undergå för varje varv endast
spänningsvariationer. För att
motverka från sidan riktade
krafter använder man dubbla
ekrar, vilka sinsemellan bilda
odeformabla trianglar. Från
navets båda sidor utgå ekrar
som korsas och fästas
omväxlande på järnringens båda
sidor. Denna bildar själva
fälgen, på vilken luft ringen
läg-ges. Monteringen av etfr
sådant hjul med stålekrar är
tillräckligt intressant för att
beskrivas i detalj.
Ringen går först igenom en
borr som gör hålen, i vilka
ekrarna skola fästas. Navet
är också borrat med
motsvarande antal hål. En arbetare
tar nu hand om navet och
ringen för att sätta in
ekrarna. Ekrarna äro klippta i
önskad längd ur en fin stålstång samt
förstärkta och tillstukade i den ända
som sitter fast i navet men gängade i
den andra änden. Arbetaren sticker in
ekern genom hålet i navet och drar ned
den tills den tillstukade änden tar emot;
därpå inför han den gängade ändan i
motsvarande hål på ringen. I detta hål
passar en skruvmutter av särskild form
som skruvas på ekerns ända. Mutterns
huvud är större än hålet i ringen så att
den tar stöd mot ringen och spänner
ekern, när den dragés till med en nyckel.
Gängningen göres med ett sinnrikt
verktyg, som arbetar snabbt och
regelbundet, och det egendomliga är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
