- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
201

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GIFTERNA I VARA FÖDOÄMNEN

201

milligram, en betydelselös mängd,
men det skulle icke vara så om
man lättade på kontrollen. År
1900 inträffade i Manchester en
fruktansvärd epidemi av
arsenikförgiftning av öl. Dr Bördas
anger 4182 offer, varav
trehundra dogo. Allt detta därföj
att bryggarna vid fermenteringen
använde giftiga glykoser
framställda just med hjälp av en
starkt arsenikhaltig
svavelsyra (1). Därför har man också
förbjudit användningen av
glykoser (vilka också utgöra
råmaterialet för billigare
sockerbageriarbeten och konfekt), vilka
på ett kilogram innehålla över
fyra milligram arsenik.

I öl bör arsenikhalten icke
överskrida en å två tiondels
milligram pr liter. Detta är mindre
än man tillåter i vin. En
öl-drickare dricker i allmänhet mer
än en vindrickare, och man kan
därför tillåta två tiondels
milligram pr liter i Öl ochf från
fem tiondels till ett milligram i
vin, om den dagliga
vinransonen icke övergår 50 till 75
liter.

Vi hava här hela tiden talat om
milligram, hundradels milligram och till och
med tusendels milligram arsenik. Ingen
våg är tillräckligt känslig för att kunna
väga ett hundradels milligram. Hur
skall man då kunna påvisa så ytterst
små mängder i födoämnena?

Problemet är mycket svårt, i
synnerhet som arseniken oftast är intimt
förenad med näringsmedlet, så att man för
att påvisa arseniken först måste frigöra
den genom att förstöra huvudmassan,
den organiska substansen, med
undvikande av att den lättflyktiga arseniken
dunstar bort. Låt oss exempelvis
antaga att det gäller kött; man tar då 100
gram därav, som males fint, varefter
man rör ut massan i 35 kubikcentimeter
av en lösning innehållande omkring 7

VANLIGA BÖNOR

Alla dessa bönor äri

(PHASEOLUS VUI.GARIS)

» i det närmaste äggformiga.

centi-

gram rent kristalliserat magnesiumnitrat
och tillsätter något litet bränd magnesia
för att icke lösningen skall vara sur,
vilket skulle gynna arsenikens
bortgång. Man lägger därpå in
blandningen i en torkugn upphettad till omkring
200 grader och låter den stå där i tre
timmar. På denna tid torkar
blandningen fullkomligt; den organiska
substanf-sen förenar sig med
magnesiumprodukterna och bildar ett * slags uppblåst
svamp. Därpå tar man ut den ur
torkugnen, och efter en hastig pulvrisering
inför man en degel med blandningen i
en ugn, som är upphettad till .mörk
röd-glödning. Där behöver den blott vara
tjugo minuter för att förbränningen
skall bli fullständig; allt det organiska
materialet har brunnit upp utan
arsenikförlust; arseniken lämnar sålunda
tillsammans med magnesian ett salt, som
står emot hettan,
magnesium-pyro-arse-niat, i vilket man mycket lätt kan
bestämma arsenikhalten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free