- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
227

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MYGGOR OCH FLUGOR SOM STICKA

227

februari. Detta har givit
anledning till att man
trott på en andra
generation. Men någon sådan
finns ej. De maskar man
finner under vintern äro
försenade som stannat
kvar i huden utan att
utveckla sig vidare. En del
äro små och
hopskrumpna, andra äro större men
nästan förvandlade till
mumier. Dessa komma
aldrig till puppstadiet
och bli ännu mindre
färdiga insekter.
Förseningen kan bero på flera
olika orsaker, bland annat
på att masken hållits alltför länge
fången i muskelvävnaden. När han
kommer ut under huden har han ingen
styrka längre, utan han dör och förtorkar
slutligen. Det minsta dröjsmål i
larvernas utveckling kan framkalla sådana
verkningar. Ingen sådan försenad larv
blir fullt utvecklad.

I allmänhet lägga parasiterna sina

FIQ. 27.
Den träffas i i

FIG. 28. - HJORTIAJSEN

’ågg från mitten av juli till slutet av
augusti på djuren i betesmarkerna.
Endast dessa bli angripna. De som hållas
i ladugårdarna äro oskadda. Då
ox-stynget fullständigt försvinner i början
av september blir ungboskap som
slappes ut på bete vid den tiden icke
angripen.

P uppfödarna (Pupipare). - Dessa
egendomliga insekter kallas så därför

att de i stället för att
lägga ’ågg eller larver
som de flesta tvåvingar
föda puppor, varur efter
några dagar framkomma
full färdiga insekter.

De senare leva på
olika djur. Somliga hava
utvecklade vingar, andra
hava atrofierade sådana.
En del äro vinglösa.
Munnen är inrättad för
sugning, och de leva av
hudens safter hos
värden. De äro nästan alla
svarta, bruna eller gula.
Häst flugan (fig. 25)
är gul och platt med
långa vingar, ganska motbjudande.

Svallusen (fig. 26) har spetsiga
vingar. Den håller till i boen och fäster sig
på fåglar med sina kraftiga klor. En
annan art lever på tornsvalan.

En annan är duvlusen (fig. 27). Den
fäster sig på duvungar, särskilt i Algeriet
och lever på deras bekostnad, så att den
genom sina sugningar ofta dödar dem.

duvujsen

Ila skötta duvslag.

FIG. 29. - FÄRLUSEN

En insekt med mycket små vingar är
hjortlusen (fig. 28), medan fårlusen
(fig. 29) endast har rudimentära
vingar och lever fett i fårens päls.

En mångfald andra djur hava sina
vingade eller vinglösa parasiter. Vi
finna sådana på flädermusen. Även biet
har mikroskopiska sådana, som leva
bland dess hår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free