- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
253

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I VETENSKAPENS OMGIVNINGAR

(Uppfinningar, upptäckter, kuriositeter)

Växterna få vattna sig själva.

Den här avbildade blomkrukan fick
guldmedalj på senaste
Lépineut-ställningen i Paris. Växterna vattna
nämligen sig själva automatiskt, eller
rättare sagt jorden i krukan hålles
konstant och likformigt fuktig. Detta är
tydligen en stor fördel. För det första
slipper man ifrån den dagliga
vattningen, och man kan resa bort utan att
behöva anlita någons hjälp för att sköta
blommorna, och för det andra mår
växten mycket bättre av denna behandling,
emedan fuktigheten hålles konstant och
icke avtar mellan tvenne vattningar.
Och lidaledes vinner rummet eller
blomsterbutiken i snygghet därigenom att
man icke behöver spilla ut något vatten
kring krukorna. Slutligen kan
apparaten anpassas efter den fuktighetsgrad
som varje växt behöver.

Blomkrukan har dubbla väggar, och
i det slutna mellanrummet mellan
väggarna hälles vattnet. Alltefter
blomkrukans storlek är den försedd med
två, tre eller fyra krökta rör,
anordnade symmetriskt och ,vart och ett
försett med en veke, som doppar sin nedre
ända i vattenbehållaren medan den övre
är nedsänkt i jorden i blomkrukan.
Man ser lätt att varje rör bildar en
hä-vert; när veken blivit indränkt med
vatten stiger detta genom kapillariteten i
vart och ett av rören och utgjutes
långsamt i jorden, som sålunda fuktas
likformigt.

För att reglera vattentillförseln tar
man ut den inre blomkrukan ur den
yttre ett dygn efter det den blivit
dit-satt, och man ser efter om det finns
något vatten under densamma. Finns
det vatten, har tilloppet varit för stort,
ty växten har då icke absorberat allt,
utan överskottet har runnit ut genom
hålet i botten. I sådant fall täpper man

till ett eller två rör, vilket går till så
att man drar upp veken i bågen så att
den icke står i beröring med jorden;
man skulle också kunna taga bort ett
eller två rör, men detta inverkar
menligt på krukans utseende. När
vattentillförseln en gång blivit reglerad håller
den sig konstant, ty den beror blott av
rörens diameter. Bevattningens
varaktighet beror på behållarens storlek och
varierar mellan en och tre månader.
Under lång tid kan man alltså vara
borta och icke behöva bekymra sig om
växterna.

Reservoarkrukan, som förefaller oss
att kunna vara till stort gagn särskilt
hos blomsterhandlare och för blommor
på gravar.

GENOMSKÄRNING AV RESERVOARKRUKAN

Man ser här de krökta rören med vekar som suga
upp vattnet och hålla jorden jämt fuktig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1921/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free