- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
262

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

VETENSKAPEN OCH LIVET

att det fanns asteroider på mycket
växlande avstånd från solen; man måste
följaktligen förkasta Olbers idé om att
de voro spillror av en stor planet.

År 1870 hade man ännu icke upptäckt
mer än hundratio asteroider, och
frågan om deras ursprung låg alltjämt
höljd i mörker. Man hade blott lagt
märke till att de icke voro tillfinnandes
på vissa områden som kallades luckor
(2-2,5-2,82-3,3) varest en planet,
om den existerade, skulle hava en
omloppstid utgörande en enkel bråkdel
(1/4, 1/3, 2/5, 1/2) av Jupiters. Den
celesta mekaniken har olyckligtvis ännu
icke lyckats förklara, hur av Jupiter
framkallade rubbningar kunna
åstadkomma luckor. ^

Från 1891, då <^
man fortfarande
blott kände
trehundra planeter,
fick man foto-

FIG. 5. - DE TRE TYPERNA AV »r.
KOMETSVANSAR ENLIGT "’.

BREDICHIN
Klass I, långa nästan rätlinjiga svansar bestående
av väte; Klass II, solfjädersvansar av kolväten;
Klass III.

grafien till hjälp för att upptäcka dem;
deras antal växte snart så att det
krävdes ett ofantligt arbete vid varje
upptäckt för att kontrollera att det icke var
fråga om en redan känd liten planet, som
undergått störningar av Jupiter eller
Mars. Under senaste tider har man
upphört att följa ett stort antal
asteroider, vilkas utforskning skulle hava krävt
en ansenlig personal och ett oerhört
arbete (tusen småplaneter äro redan
katalogiserade).

Just deras stora antal har gjort att
man kunnat angripa problemet om deras
ursprung med statistiska och gafiska
metoder, och när detta problem blivit löst
har det icke längre något intresse att

införa nya namn på den redan långa
listan. Det vore som att räkna sanden i
havet. Inom astronomien liksom
överallt annorstädes behöves det, framför
allt i våra dagar, att arbetet nedlägges
på att uppnå nyttiga resultat.

Endast två av de små planeterna, Eros
och Alinda, äro av allmänt intresse för
astronomien. I opposition komma de
jorderi mycket nära (0,2 astronomiska
enheter) och möjliggöra sålunda en
noggrann mätning av solens parallax och
följaktligen dess avstånd från jorden.

Låt oss nu se vad statistiken givit oss
för upplysningar om de små planeterna.
Figur 1 visar ett antal asteroiders
fördelning varierande med avståndet till
solen samt läget på diverse luckor.
Fördelningskurvan har den typ som man
möter vid alla fenomen där harmoniska
svängningar uppkomna av senare stötar
adderat sig till en grundsvängning. De
som läst N :o 2 av Vetenskapen och
Livet 1921 hava sett hur de stora
planeternas periodiska fördelning beror på
vibrationer eller pulsationer i den
ursprungliga solkärnan. Det är sålunda
helt naturligt att ett planethölje, en yta
som är så mycket mer elastisk ju
mindre materia den innehåller (såsom de
små planeternas), skall deltaga i
grund-eller de sekundära svängningarna. Men
det återstår att finna orsaken till dessa
svängningar, d. v. s. de små planeternas
fördelning på avstånd mellan 2 och 4.
Jag har kommit till en uppfattning
därom på följande sätt:

Man vet att ett stort antal kometer
inträtt i sina banor i närheten av solen
genom aphelium; ur kosmogonisk
synpunkt blir därför den punkt som är
belägen längst bort från solen den
intressantaste. En karta över de små
planeternas aphelier i ett plan vinkelrätt mot
ekliptikan borde därför avslöja
egendomligheter beträffande deras ursprung.
En sådan karta (fig 2) uppgjorde jag
1908, och jag har nyligen kompletterat
den. Man lägger märke till de streck
som beteckna fårorna efter Jupiter och
Mars i nebulosan; det finns
följaktligen tre små planeter i mars familj en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free