- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
263

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RYMDENS IRRANDE STJÄRNOR

263

(Eros, Adalberta och
Hunga-ria) liksom-man känner sex av
jupi ter familj en. De ligga i
rad i planetaxlarnas
förlangning. Härav kunna vi redan
förstå att dessa små planeter
äro av två olika slag: de som
uppstått ur materia från Mars
och Jupiter, materia som
avsöndrats från dessa planeters
sydpol när de svängde i
ne-bulosan, samt alla de andra
som uppstått av ett självstän- .
digt hölje som söndersprängts
genom någon hemlighetsfull
stöt under dess rörelse mot
ekliptikan.

Men figuren visar också
det egendomliga förhållandet
att aphelierna för Vesta,
Ce-res och Juno, de största av
småplaneterna, nästan ligga i
rak linje, och att antalet
småplaneter plötsligt fördubblas
när man övergår denna linje mot
ekliptikan som om den betecknade gränsen
för ett tätare område, där
planetmaterien pulvriserats.

Jag har försökt rekonstruera denna
ursprungliga omstörtning, som visar det
kosmiska stoftets betydelse. När den
ursprungliga solen (protosolen) stötte
mot nebulosan med ett häftigt
uppflammande likt en Nova,träffade denkraftiga

FIG. 7. - DONATIS KOMET (1858) MED SINA TRE
SVANSAR

FIG. 6. - DONATIS KOMET (KÄRNA OCH HÖLJE)

strålningen molekylerna i diverse
kemiska kroppar som voro blandade som stoft
i rymden. Den moderna fysiken har
visat, först i teori och sedan med
experiment att strålningen stöter bort kroppar
som träffas av den: den bortstötande
kraften är proportionell mot fjärde
po-tensen på temperaturen. Den är dubbelt
så stor för en fullständigt reflekterande
kropp som för en svart absorberande. Det
finns sålunda partiklar med
en diameter på omkring en
tusendels millimeter, för vilka
repulsionskraften är starkare
än attraktionen.

Nichols och Hulls försök
ger en föreställning om
strålningstryckets kraft. De läto
en blandning av lätt kolstoft
och smärgelpulver falla ned i
ett slags timglas, i vilket man
utpumpat luften; när strålarna
från en kraftig båglampa
koncentrerades på det fallande
stoftet delade det upp sig i två
delar: .den tätare smärgeln
fortsatte att falla vertikalt,
medan det lättare’ kolstoftet
drevs framåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free