- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
265

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RYMDENS IRRANDE STJÄRNOR

265

det ett stort meteorregn kan
åstadkomma, t. ex. det som
inföll den 2.7 november 1872.
Och kometerna hava ända till
på 1600-talet skrämt folk och
till och med lärda. De
förutspådde världens undergång,
död och naturrevolutioner,
och man tillskrev dem också
syndafloden.

För att bättre förstå vad
som äger rum i en stor komet
(såsom den av 1843 eller
1882) skola vi taga plats
ombord på dess kärna långt från
solen, ungefär som om vi
skulle stiga ombord på en
ul-tra-rapid zeppelinare, och vi
upptäcka då ett- egendomligt
landskap med mångfaldiga
förändringar. Golvet i vår
hytt består av järnhaltiga
meteoriter eller mycket
porÖ-sa massor, särdeles lampliga
att vid en kyla av 270 grader
i sitt inre kondensera de flesta
kända gaser. Omkring oss
tillför oss den tunna
atmosfären genom reflexion liksom
ett svagt lyktsken från den avlägsna
solen, och då zeppelinarens korg drar med
sig en mängd lätta gaser räcker till och
med kärnans svaga attraktion till för att
åstadkomma ett sfäriskt hölje av väte
eller helium, men det är så tunnt att den
stjärnströdda himlen synes igenom det
utan att ljusstrålarna brytas det minsta.
I det vi sticka rakt fram mot solen
passera vi med en hastighet av 7,5
kilometer Neptunus bana i det vi undvika att
gå honom allt för nära för att icke råka
lut för den halleyska kometens öde,
vilken infångades av Neptunus på ett
avstånd av 35 gånger jordens avstånd från
solen. Efter 5,5 års resa har vår
hastighet stigit till nära 10 kilometer, och vi
se uppdyka vid horisonten en lysande
massa som hotar vårt lugn: det är
Ura-nus. Vi måste undvika dess verkan som
skulle kunna hindra oss att närma oss
solen, såsom den gjorde med . 120 års
komet. Denna avvek enligt Leverriers

Fl G. 10.

ÖGAT

KOMET SYNIJG FÖR BLOTTA
DEN 28 OKTOBER 1835, ENLIGT ARAGO

kalkyler ur sin paraboliska bana och rör
sig nu i en ellips, längs vilken de
meteoriter sprida sig som vi vafje år se falla
den 14 november.

Vi måste också undvika fällor som
Saturnus’ och Jupiters enorma massor
lägga i vår väg. Dessa hava infångat
som flugor i ett spindelnät ett trettiotal
kometer som de hålla fast i ellipser med
en radie gränsande till deras egna
banors.

Men se nu, hur när vi närma oss
solen, en underlig rörelse griper vår
farkost. För att förstå detta måste vi
tänka oss vilken temperatur marken på
jorden skulle få om atmosfären plötsligt
försvunne och jorden upphörde att vrida
sig runt på tjugu fyra timmar, utan i
stället alltjämt vände samma sida mot
solen såsom månen alltid vänder samma
sida mot jorden. Markens temperatur
skulle snart stiga till över hundra grader,
vattnet skulle förgasas, en del salter, bi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1921/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free