- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
298

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

VETENSKAPEN OCH LIVET

att motorerna rotera jämt för olika
varvtal och giva en kraft, som lätt kan
avläsas på voltmetern och ampérmetern.
I den slutgiltiga apparaten ämna
uppfinnarna begagna aeroplanmotorer.

Crocker och Hewitt tyckas hava löst
det svåra problemet om reducering av
vinkelhastigheter. Motorernas varvtal
uppgår till 1.400 i minuten, medan
propellrarnas är 100; för att nedbringa
varvtalet använder man en enkel anordning,
som återgives av figuren å föregående
sida. Två stålskivor A och B,
sinsemellan parallella, äro i periferien koniiskt
tandade samt fästa vid de koncentriska
axlarna a och b, vilka driva var sin
propeller. Diametralt motsatt ligga två
koniska kugghjul fastkilade på
motoraxlarna. Kullagren dddd hålla hela
mekanismen stadig. Det är lätt att förstå
hur den fungerar; i fall en av
motorerna stannar fortsätter den andra ensam
att draga båda propellrarna utan att
jämvikten äventyras. Med denna
anordning kan man dessutom lätt införa
fyra eller sex motorer, om så skulle
behövas.

Försök med experimentmaskinerna ha
utförts i Ampere (New Jersey), och
efter vad tidningarna omtala är man på
god väg att fullborda den slutgiltiga
he-likoptären.

En tredje amerikansk uppfinnare,
Henry Berliner, son till Emil Berliner,
den bekante fonograf konstruktören, äf
en varm anhängare av helikoptäridéen,
och han har utexperimenterat flera olika
typer av maskiner med lyftpropeller.
Försöken ha varit framgångsrika, och
hans apparat med två över varandra
liggande propellrar drivna av en Rho-

nemotor på 80 hästar lär hava flugit
två eller tre minuter på ett träds höjd,
vilket är en ganska obestämd angivelse,
men dock markerar ett resultat.

Men för att flygningen med
helikop-tär skall kunna bli praktisk återstår
ännu många svåra problem att lösa,
särskilt beträffande styrbarheten i stormigt
väder. Det är tydligt att apparaten, när
det blåser vid jordytan, icke kan stiga
vertikalt, utan kommer att f Ölj a en bana,
som blir så mycket mera lutande ju
starkare vinden är. Detta försvårar
sålunda landningen, som i teorien är så enkel.

Den framstående ingeniör Breguet
anser att ingenting kan jämföras med
svävningsflygningen på stora fixa vingar. I
ett av sina sista arbeten skriver han
sålunda:

"Varje flygapparat måste framför allt
vara en svävare. Men svävaren bör
enligt min mening kompletteras icke blott
med goda framdrivningspropellrar utan*
också med propellrar, som hålla honom
uppe. Sådana skulle göra aeroplanen de
största tjänster i praktiken därigenom
att uppstigningen blir lättare och
hastigheten kan lämspas efter önskan. Jag
anser sålunda icke att man bör avvända
uppfinnarna från den utopi, som
heli-koptären är, utan jag vill tvärt om
framhålla att man bör uppmuntra och
understödja nya försök över lyfpropellern,
vilken i en nära framtid skall bli ett
värdefullt hjälpmedel för aeroplanen."

När man lärt känna vilka resultat man
uppnått i Amerika har man rätt att
antaga, att vi måhända icke stå så långt
från den dag då helikoptärerna i sin tur
skola svinga sig upp i rymden.

Fluorescerande ämnen i organismen

Fluorescerande substanser göra
organismen på ett särskilt sätt känslig
för ljus. Nyare försök hava visat att i
blodet ingår ett sådant ämne kallat
hämoporfyrin, vilket skiljer sig från
hämoglobinet däri att det icke innehåller
något järn. Det förekommer spårvis i
all urin. Om hämoporfyrinet sättes till

en infusoriekultur märkes ingenting så
länge kulturen bevaras i mörker, men så
snart den utsattes för ljuset dö
infuisori-erna. Om man injekterar hämoporfyrin
på en mus och utsätter henne för ljuset
(även svagt dagsljus) blir hon orolig
och dör slutligen. I mörker däremot
märkes ingen verkan.

L.-.~..... . ___

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free