- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VI: 1921 /
353

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄVERTEN

OCH DESS INDUSTRIELLA ANVÄNDNING

Sifonen eller häverten är en enkel och
praktisk apparat som fått stor
industriell användning. Som var och en vet
består den av ett U-formigt rör med
olika långa ben. Genom detta
rinner vätskan från en högre nivå till en
lägre.

För att häverten skall fungera måste
man fylla den med vätska, antingen
genom att vända den upp och ned och
hälla vätska i skänklarna samt täppa till
mynningarna medan man för ned den
kortare skänkeln i vätskan som skall
avtappas, eller också genom att suga i den
längre skänkeln, varvid man ser till att
den kortares mynning ligger under
vätskeytan.

Men man kan icke gå tillväga på det
sättet med vätskor som äro frätande
eller farliga att få i mun eller på
fingra rna* I allmänhet löder man då fast
ett finare rör nära den längre skänkelns
mynning och böjer det uppåt samt
suger genom detta. Under sugningen
sluter man till den längre skänkelns
mynning’med fingret eller med en kran, som
icke får öppnas förrän häverten är fylld
med vätska. Genom att förse röret med
en kula upptill, ökar man ytterligare
säkerheten för att vätskan icke skall
komma in i munnen.

Om vätskan utsänder farliga ångor
kan man använda en sifon, vars sugrör
upptill är försett med en sluten kula.
Man uppvärmer kulan, luften utvidgar
sig och strömmar ut, varefter vätskan
vid kulans avsvalning suges upp över
knäet och rinner genom det långa benet.
Under vätskans uppsugning måste man
sluta till rörets mynning med fingret.

Kulan kan ersättas med en
kautschukboll som tryckes ihop och sedan vid
utvidgningen åstadkommer så stark
sugning att vätskan går upp över knäet.

Det finns också ett slags sifon som
sättes igång genom att man blåser i den.
Den består av ett vidare yttre rör, som i
båda ändarna är slutet av en kork (fig.
sid. 357). Korken i övre änden är
genomborrad med två hål, genom vilka
gå två rör, dels det genom vilket man
blåser och dels det U-formiga röret, vars
korta skänkel går ned till det vida
rörets botten. Korken i nedre änden har
ett litet hål i mitten.

Det vida röret är nedsänkt i vätskan
som skall avtappas, och man blåser i det
övre röret, varigenom vätskan, som
kommit in i det vida röret genom hålet i
den nedre kröken, tvingas att delvis åter

1
fecÉ





m
täBM

i ? ? ?? , \ ’£ : ->/U-’ ’fy; , ’.;
Hör’
........»ip*1*"1

KRAN HÄ V ERT

Den står alltid fylld och lämpar sig för tömning
av syraflaskor.

Vetenskapen och Livet

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:32:25 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vetlivet/1921/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free