Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
VETENSKAPEN OCH LIVET
strumentet vore monterat från ena
änden till den andra med strängar av
samma diameter och av samma material
skulle strängarnas längd bilda en kurva
analog med de akustiska logaritmernas
kurva, i vilka ordinatornas längder bilda
geometrisk progression med förhållafi-
12
det V 2. Det är denna kurva som
delvis bestämmer flygelns form. Men sam-
tidigt som man tar hänsyn till den
geometriska lagen måste man undvika att
bassträngarna bli alltför långa. Om man
följde beräkningen skulle de få en
omöjlig längd, och i praktiken förändrar man
därför strängarnas diameter.
Man använder sålunda tjockare
strängar för de lägre tonerna. Men man kan
icke sluta med en stålstång, emedan en
sådan saknar en viktig egenskap, nämli-
gen smidighet. Man använder i stället
spunna strängar, relativt fina
stålsträngar, på vilka man rullat hårt tilldragen
koppartråd. De lägsta, mycket tjocka
strängarna äro till och med försedda
med två lindningar; en ståltråd beklädd
med järnlindning, som i sin tur är
beklädd med en kopparlindning. Dessa
lindningar variera förövrigt hos olika
fabrikat; de äro av största intresse, eme-
dan ljudets natur och styrka till stor del
beror på den använda kombinationen.
Varje piano fabrikant
utexperimente-rar själv sina strängar. När han genom
successiva prov bestämt
hållfasthetsgränsen för varje nummer på
strängarna uppskattar han gränsen för den
spänning1 de kunna tåla utan att brista
för en stöt. En sträng, vars elasticitet
är underkastad ett ständigt arbete, får
PIANINO MED RESONANSBOTTEN OCH STRÄNGAR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
