- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
45

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSTRONODLINGEN

45

SAMLARE VID LÅGVATTEN I ARCACHONPARKEN

Samlarna undersökas regelbundet, ty det är ytterst viktigt att svännynglet som fäst sig på
plattorna får noggrann vård. Det gäller framför allt att befria samlarna från gräs samt

från sjöstjärnor och krabbor.

mellan de första dagarna i juni och
slutet av september, befruktas äggen.

Äggen bildas i äggstocken; när de
blivit befruktade och deras utveckling är
fullbordad vandra de in mellan gälbladen,
där de stanna. I dessa tillbringa de sitt
embryonala stadium. Och sedan utstöter
modern de utkläckta larverna ur sitt
sköte. De äro då försedda med en särskild
rörelseapparat, med vars hjälp de kunna
röra sig långa sträckor och träffa fasta
kroppar, på vilka de slå sig ned för alltid.
Antalet yngel som på det sättet vid
varje kläckningsperiod stötes ut av en enda
moder kan som vi redan sade uppgå till
en million och mera.

Svännynglet siungas sålunda ut av
mo-(iern likt ett moln, som till slut skingras.
En egendomlig förmåga hos naturen,
som brukar använda sig av denna
metod för att sprida växternas frön.

Ostran måste nu kunna undgå sina
fiender och hon har ett bra försvarsme-

del i sin förmåga att spotta ut vatten.
För övrigt är hennes föröknings förmåga
oerhörd — ja omätlig.

Och dock finns det ställen, där man
kan konstatera ostrans försvinnande och
detta tyckes bero på att musslor, polyper
och sjöstjärnor inkräktat på platsen eller
att sand och dy överslamma den.

Den metodiska ostronkulturen daterar
sig från 1870. Vid den tiden fiskade
man ostron huvudsakligen i östra
Schel-de. Den viktigaste platsen för
ostronodlingen var då Bruinisse vid holländska
kusten.

Genom ett holländskt regeringsbeslut
av den 7 februari 1868 hade
fiskeristy-relsen för Schelde och de zeeländska
vattendragen blivit bemyndigad att
förbjuda fritt fiske på de naturliga
ostronbankarna och att upplåta en viss del av
dessa till personer, som ville anlägga
vetenskapliga anstalter för ostronodling.

Den första koncessionen för en bank

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free