Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEBODDA VÄRLDAR
69
Jättesnillet Lionardo da Vinci (1452
—1519) var liksom Cusanus en
föregångare till Kopernikus. Även han
uttalade den meningen att jorden vrider
sig kring sin axel. "För månens
invånare ser jorden ut på samma sätt som
månen för människorna." Månen har
omväxlande dag och natt, liksom
jör-den. Denna ligger icke i världens
medelpunkt och ej heller i solbanans.
Luf-_ten är en elastisk kropp, som besitter
tyngd och innehåller flera beståndsdelar,
varibland en förmår undehålla elden
hos en brinnande kropp och livet hos
ett djur.
Sedan Kopernikus’ (1473—1543)
stora arbete om planetsystemet (fig. 1),
utkommit (1543), ökades starkt den
aristoteliska skolans motståndare.
Samtidigt visade sig likväl kyrkans
intolerans mot de meningar, som på detta
sätt spriddes. Så skall Luther hava
yttrat: "Denne narr (Kopernikus) vill
vända upp och ned på astronomiens hela
konst; den heliga skrift säger oss dock
att Josua befallde solen men icke
jorden att stå stilla." Detta visar enligt
Luther att det är jorden som står stilla,
men att solen under normala
förhållanden rör sig. Ännu våldsammare blevo
den katolska lärans förkämpar. Medan
ännu påven Paul III mottog
Kopernikus tillägnan av hans arbete, dömdes
dennes entusiastiske lärjunge Giordano
Bruno av den romerska inkvisitionen
först till svårt fängelse och sedan att
brännas å bål, vilken dom verkställdes
den 17 februari 1600. De irrläror, för
vilka han fälldes voro: påståendena om
de bebodda världarnas flertal, om
själavandringen, om världens evighet, om att
Moses underverk utfördes på naturlig
väg, om att magien är en tillåten
vetenskap och slutligen att människorna i
allmänhet härstamma från två
urmänniskor, som ej voro Adam och Eva,
judarnas stamfäder. Bruno hade under sin
tjugoåriga vandringstid spritt sina läror
i de flesta av Europas länder och hans
dramatiska död har utan tvivel
påskyndat deras allmänna utbredning. Från
denna tid behärskas den mänskliga tan-
ken, särskilt inom de protestantiska
länderna, men även inom de katolska,
oaktat Brunos skrifter och åsikter där voro
strängt förbjudna, av läran om att
jorden endast är en försvinnande punkt i
det oändliga världsalltet och att andra
planeter finnas som bebos av levande
varelser, bland vilka några ju kunna
vara mera intelligenta än människorna.
Vi måste ägna denna tankeriktning
vår fulla beundran på grund av dess
storartade frisinthet och glänsande
överlägsenhet över det förut härskande
aristoteliska systemet, som självklart
antog människan vara det högsta i naturen
och hennes hemvist ligga i världens
mittpunkt. Men å andra sidan måste vi
medge att bevisen för Brunos lära ej
så mycket äro grundade på
erfarenhetens vittnesbörd eller på en närmare
analys av de yttre betingelserna för livs
förekomst på andra himlakroppar, som
fastmer på filosofiska spekulationer. I
alla händelser upptogos Brunos läror
och utsmyckades med talrika detaljer,
grundade på ett rent
teoretiskt-filoso-fiskt eftersinnande, av världens främste
diktare och tänkare ända till våra
dagar.
Bland dessa intog vår landsman
Emanuel Swedenborg ett mycket
framstående rum. Vid sina visioner trodde han
sig stundom förd av änglar, som visade
honom världsalltets under och
föreställde för honom inbyggarna på andra
planeter. De flesta av hans berättelser
äro likväl endast återgivanden av vad
från andra världar kommande andar och
änglar sagt, som avlagt besök hos
Swedenborg, vilken underhöll sig med dessa
gäster under dagar eller veckor, ja
stundom månader. "Av dem erhöll
jag," säger Swedenborg, "meddelanden
om de världar där de vistas, om där
härskande seder, bruk och religioner
och andra intressanta saker, vilket allt,
som kommit till min kännedom, jag kan
beskriva såsom ting, vilka jag själv sett
och hört." Invånarna på Merkurius
uppgåvos vara föga intelligenta, de
liknade glaskulor. Klimatet på Merkurius
uppgavs såsom varande mycket behag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
