- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
105

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SELEN OCH DESS ANVÄNDNINGAR

105

DETALJBILD AV OPTOpONEN

’A, brytare för den elektriska lampan; D, genomborrad skiva, placerad framför lampan och
driven av en liten elektrisk motor från kommutatorn M; G, glasplåt, på vilken återgives
bilden av en springa belägen ovanför skivan; H, vev, medels vilken operatören kan
förflyt-1a vagnen med lampan och skivan från höger till vänster; L, linjeväxlare, som förflyttar
pulpeten, på vilken glasplåten med boken ligger.

består sålunda av bredvid varandra
lagda ljusa och börka punkter. Med en
andra apparat sökte Rignoux och
Four-nier erhålla tydligare bilder på avstånd.
Dessutom fordrar den nya anordningen
endast en eller två trådar.

För att kunna utsända strömmar av
varierande styrka i linjeledningen
anbringade de på avsändningsposten en
kollektor, i vilken trådarna ända och i
vars inre ett annat hjul roterar mycket
hastigt. Detta senare uppsamlar
successivt varje ström och leder den till
linjetråden, som transporterar den vidare.
Vid mottagningsstationen skall man
uppsamla dessa strömväxlingar och
överföra dem i ljussvängningar. För detta
ändamål placerar man en lampa i ett rör
fyllt med kolsvavla och insatt i en rulle
med roterande magnetisk polarisation.
Ljuset som först polariserats genom ett

nicolprisma passerar röret med
kolsvavla och träffar sedan analysatorprismat;
men dess styrka varierar med strömmen
som kommit in genom ledningen och
passerar rullen. Man får sålunda starka
eller svaga blixtar skilda åt genom mörka
intervall.

Dessa optiska variationer upptagas på
en spegelskiva, vilken genom en särskild
ledning kan regleras att rotera efter
kollektorn på avsändningsstationen, medan
andra på lämpligt sätt inriktade speglar
i sin tur reflektera varje blixt till en
bestämd punkt på en skärm. Då
kollektorn uppsamlar en efter en dessa olika
strömmar utsänder den dem naturligtvis
i ledningen, och mottagningsanordnihgen
transformerar dem till ljusa streck, som
efter varandra framkastas på skärmen.
Men tack vare ljusintryckets k värst
an-nande på näthinnan ser iakttagaren sce-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free