Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
VETENSKAPEN OCH LIVET
KORG OCH GREPE FÖR ATT FÄNGA
PURPURSNÄCKOR
vit bäst studerat. Körteln som saknar
utförselgång och vars encelliga element
öppna sig direkt i kroppshålan är
belägen mellan gälarna och rectum och
hänger ihop med analkörteln. Denna detalj
saknar ej sitt intresse såsom vi skola se
längre fram.
Purpurkörteln är bandformig, 25 till
30 millimeter lång, 5 till 6 millimeter
bred och 1 -till 2 millimeter tjock.
Endast mittenpartiet innehåller
purpuralst-rande celler. Dessa kunna bli ända till
två tiondels millimeter långa och deras
öppning är i medeltal två till tre
hundradels millimeter. De äro blandade med
andra myoepitelelement, av vilka
somliga anses vara stödelement andra
känselelement. De kontraktila partierna i dessa
element liksom också mantelns
muskeltrådar bidraga till att alstra och utstöta
det purpuralstrande slemmet genom den
mekaniska retning de åstadkomma vid sin
sammandragning. Det är en vanlig
process, som man särskilt kan iakttaga i
ljuskörtlarna hos Pholas dactylus.
Om man frigör en liten del av
purpurkörteln och löser upp den i en smula
saltvatten samt betraktar vad som sker
under ett tillräckligt förstorande mikro-
skop kan man direkt iakttaga
purpurbildningen.
Körtelcellerna innehålla levande
substans (protoplasma), i vilken man kan
urskilja fullkomligt runda kulor av
varierande storlek. Dessa kulor hava bildats
genom sammanbakning av små klot,
vilka jag kallat för vacuolider och vilka äro
de minsta element som morfologiskt
kunna skiljas från protoplasman. De bestå
av en yttre periferisk zon som är olika
det inre partiet.
De purpuralstrande vaculoiderna lägga
sig intill varandra och bilda ett slags
hölje som inom kort färgas gult och sedan
grönt och är den synliga begynnelsen till
purpurbildningen. Snart ser man hur
det bildas klara fläckar i kulorna till
följd av att mittpartiet utspädes. I
dessa vacuoler, vilkas innehåll blivit
flytande, befinna sig små korn i hastig
molekylär rörelse, som gör att det hela
blandas. De kringspridda vacuolerna
sammansmälta nu till en central vacuol. Det
gröna partiet synes blott i kulans periferi
och försvinner inom kort. Nu drar den
centrala vacuolen ihop sig starkt och
purpurn visar sig. Den kommer till
synes i form av fina kristallnålar eller
skarpa spetsar på kulornas yta eller i deras
inre. En del synes också sprida sig ut
i det omgivande flytande mediet, där det
färgar främmande kroppar, exempelvis
fina bomullstrådar. Samma följd av
fenomen kan observeras på enstaka
isolerade kulor eller vacuolider.
Vid de levande varelsernas ljusalstring
spela vacuoliderna en viktig roll i form
av zymaskorn, som genom
vattenupptagning bli vacuolidära makrozymaser. De
aktiva protoplasmakornen äro ofta så
små att de icke ens äro synliga i
ultra-mikroskopet, men de bli synliga om de
svälla i vatten. Ett litet insektsägg
innehåller ofantliga massor,, och man kan
antaga att de minsta volymerna ej skilja
sig mycket från den kemiska molekylens
storlek. Man kan räkné. dem i milliarder
i det mänskliga ägget.
Protoplasmakornen äro de aktiva agenserna vid all
näringsupptagning och följaktligen vid
förökningen, eftersom den senare endast är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
