Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PURPUR OCH PURPURSN.ÄCKOR
135
en konsekvens av den förra. Det är
genom dem man digererar, upptar eller
avsöndrar, andas, alstrar värme, ljus och
sannolikt också den animala och
vegeta-bila elektriciteten, det är med ett ord
dessa som utföra alla fysiologiska
funktioner. Anmärkningsvärt är att dessa
zy-maser, isolerade från den levande
substansen, påverkas av samma inflytelser
som de, vilka påskynda eller undertrycka
livsverksamheten. Bioproteonet är intet
annat än en mycket ostabil kolloid, en
biohydrokolloid, vars aktiva delar äro
zymaskorn, vilka stundom kunna verka
reversibelt. Sålunda alstrar luciferas i
en syrsatt miljö ljus genom att fästa
syret på luciferinet, men den kan genom en
motsatt verkan taga bort syret och
regenerera luciferinet genom reduktion vid
frånvaro av fritt syre. Lysmasken
visar sålunda ett exempel på en
ideallampa, vilken bränner upp sin olja och
sedan åter regenererar densamma för att
begagna sig av den på nytt, likt fågel
fenix, som pånyttfödd stiger upp ur
askan. Genom studiet av denna
fysiologiska ljusalstring hos de levande
varelserna kommer man sannolikt att finna
principen för belysning medelst kallt
ljus.
De minsta kornen av levande substans
äro icke blott oändligt små utan kunna
ytterligare mångfaldigas genom delning,
och detta förklarar den underbara
beständigheten hos arterna, familjerna och
individerna. Vi äro blott fortsättningen
av våra förfäder, och icke ett enda
ögonblick har livet avbrutits i sin linje,
emedan varje spor varit levande. Vi äro
sålunda alla lika gamla som livet självt,
ty organismerna äro endast levande
substans, föryngrad genom föreningen
mellan sporer, som sammanknutit sina
förfäders hjälpkällor för att fortsätta sin
väg. Men det är lika sant att dessa
utmattas så småningom och att arterna
slockna med den sista individen som dör
utan avkomlingar. Det finns sålunda
endast två sätt att icke dö totalt, och det
är att åldras eller alstra.
Vi ha sett att purpurns bildande är
resultatet av en vacuolid verksamhet, vars
TECKNING UTFÖRD AV RÉAUMUR
1711,VISANDE ÄGG AV PURPURA,
UPPHÄNGDA PÄ EN KLIPPA
1, delar av klippan; 2, 3 och A, ägg i olika
utvecklingsstadier.
fortgång vi kunnat följa i mikroskopet.
När ett stycke av purpurkörteln hos en
Mur ex brandaris krossats på ett vitt
papper eller tyg eller om man helt enkelt
brett ut i luften slemmet från körteln och
utsatt det för ljuset, ser man så
småningom hur det gråaktiga slemmet gulnar
och sedan blir vackert grönt, varefter den
tyriska purpurns rödskimrande färg
visar sig. Om man använder sig av
M-u-rex trunculus genomgår slemmet alla
nyanser av gult, grönt och rosa tills det
slutligen blir violett och blått, utan att
man behöver begagna sig av ljuset.
Detta är Sidons ametistpurpur.
Den gula och den gröna substansen
hava erhållits i kristalliserat tillstånd,
men det är blott det gröna som är vad
man kallar purpurns kromogen. Man
kan nämligen under mikroskopet se de
gröna isolerade kristallerna förvandlas i
purpurpigment genom oxidation i luften.
Detta gröna kromogen, som vi förut sett
uppträda i vacuolidernas periferi, finnes
icke färdigbildat i purpurkörteln. Det
bildas, såsom jag har visat, genom
inverkan av en isolerbar zymas, purpuras, på
prokromogena substanser, purpurmerna.
Dessa förbli ofärgade och kunna varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
