Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
VETENSKAPEN OCH LIVET
säga indianerna) lärde dem även spinna
och väva m. m. Av stort intresse är ätt
vi återfinna samma gestalt hos de stora
syd- och centralamerikanska
kulturfolken. Han torde ha solar karaktär
(skjäg-get betecknar solens strålglans) och var
ett slags indiansk Messias, vars återkomst
ständigt väntades. De första vita
eröv-rarna hälsades som gudar, enär de med
sin ljusa hy och sina skägg minde om
kulturheron. Hos ijca odlas också en
särskild, sakral coca som användes vid
de årliga dansceremonierna.
Medicinmännen bruka vid botande av sjuka
insmörja patienterna med. coca-saliv. En
cocabuss svängd i luften verkar som
profylax mot andarna. Ungkarlarna äro
i allmänhet undantagna från Cocans
bruk och inviges stundom däri under
ceremonier. Hos inkas fingo de unga
männen sina cocaväskof vid
manbarhets-f esten. Hos nyssnämnda indianer i
Sierra Nevada inviges ynglingen i
cocatugg-ningen vid bröllopet. Med en cocabuss
i munnen sändes han ut att skörda olika
trädslag i vissa väderstreck, varefter han
under åtskilliga ceremonier undfår
co-can och kalkens samlade vederkvickelse.
Den första cocabussen måste han
slutligen spotta ut igen, varefter den för all
framtid förvaras i medicinmännens
hydda. Männen här hälsa varandra genom
att utbyta en nypa cocablad — ett bruk
analogt till fredspipan i Nordamerika
eller ätandet och drickandet tillsammans
hos andra folk.
Detta var alltså en kort skildring av
cocabruket och dess utbredning bland
indianerna dels efter egna iakttagelser och
forskningar, dels efter uppgifter hos ett
stort antal äldre och nyare författare.
Vi borde emellertid också nämna ett ord
om några andra indianska
njutningsmedel, främst tobak, som här och var
utträngt coca, men i viss form njutes
samtidigt. Den användes ju numera snart
sagt över hela världen, åtminstone i form
av rökverk. Mångenstädes röka
indianerna pipa, men både cigarrer och
cigarretter förekomma. I Nordvästbrasilien
använda de en gaffel att hålla de väldiga
cigarrerna med. Åtskilliga
indianstammar snusa. Det är särskilt i trakter
gränsande till parica-snusningsdistrikt.
Parica, som beredes av Piptadenia
Peregrinus frön, är ett för oss än så länge
okänt njutningsmedel. Det inblåses i
näsan medelst rör av den snusande eller
någon kamrat och verkar synnerligen
starkt berusande. Coca-tuggare äro i
allmänhet icke rökare. Mångenstädes
använda de i stället en i dosor förvarad
till konsistensen sirapslik’tobaksdekokt,
vilken ofta fortares under högtidliga
ceremonier. Dess verkan förstärkes i Me-,
rida genom tillsats av kolsyrat natron.
Försök att ta en dos soda, och omedelbart
tända en cigarr och ni får en aning om
den hemska verkan därav! Sodan
verkar tillsammans med tobak som kalken
med cocan. Tobaksrök och tobaksdekokt
användes mycket av medicinmännen för
magiskt bruk. Hois kulturfolket chibcha
i Columbia bedövades de som enligt
landets grymma sed skulle levande
begravas med tobaksdekokt. Sådan
bedövning förekom även i Nordamerika och
användes här och där jämte
alkoholdrycker som narkos vid operationer. Bland
bedövningsmedlen torde nikotin vara ett
av de mest riskabla och obehagliga.
Under kriget fingo vi göra bekantskap
med en indiansk dryck: paraguayteét.
Man tycks härhemma icke ha hunnit
vänja sig vid den. Kanske smakar den
bättre om den liksom i hemlandet suges
med rör! Till smak ävensom till verkan
liknar den mycket vanligt te. I
Argentina har det blivit nationaldryck.
Cacaon ha vi som bekant också fått från
indianerna. I allmänhet torde man
härhemma knappast betrakta den som ett
njutningsmedel, ehuru exempelvis
cacaopulver utrört i vatten knappast torde
kunna rubriceras som ett födoämne. De
vita lärde dess bruk i Mexico, där det
förekom vid Montezumas taffel, men det
odlas nu övervägande i Ecuador och
drickes mer än kaffe i norra
Sydamerikas bergstrakter.
Cocan har i det yttersta av dessa tider
i form av cocain blivit ett farligt och
gouterat njutningsmedel i Europa,
medan tobaken under århundraden tillhört
vår kultur. Vilka stimulantia från
naturfolken skola härnäst bli på modet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
