Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
VETENSKAPEN OCH LIVET
FIG. 9. — PATHÉS
KOPIERINGSAPPARAT (TILL HÖGER), MED
LOBELS AUTOMATISKA
VÄXLARE (TILL VÄNSTER)
Be lysning sv axlar en innehåller åtta vertikala stavar,
var och en motsvarande en grad av ljusstyrka. I
linjalerna insättas proppar, varigenom ljusstyrkan
regleras automatiskt för olika delar av negativet.
blickligen då framdrivningständerna
släppa perforeringen, utan klorna måste
här ingripa och bromsa filmen.
Anordningen för att hålla och draga
fram filmen ryckvis visas å fig. 8.
Axeln o drages av apparatens vev. På
axeln är fäst en vev 14. Vevstaken 16
vrider sig kring axeln 75. Vevstaken
ledar i 17 med en hävarm 18 och är
rörlig i ytterändan 19 kring en axel 20.
Hävarmen 18 är rörlig kring den fixa
axeln 21, som är fäst vid stöden 22 och
23, I de båda ytterändarna på axeln 20
äro fästa två hävarmar 24. Varje
hävarm slutar i ena änden i en gaffel 25,
som går in i filmens
perforering. Andra änden 26 på
häv-armarna 24 ledar mot en
svängande hävarm 27 rörlig kring
den fixa axeln 28, fäst vid
stödet 23. Hävarmarna 27 leda i
29 mot stängerna 30, vilkas
yt-terändar 31 gå igenom hål i
bottenplattan och hålla filmen
under bildupptagningen.
Nya sätt att taga kopior. —
De positiva filmerna kopieras
som bekant i en apparat där
negativet ligger an mot det
oexponerade positivet och båda
filmerna dragas fram genom sin
perforering. Exponeringstiden
är i allmänhet alltid densamma
och alltefter negativets täthet
och positivfilmens känslighet
varierar man ljusstyrkan genom
att införa ett motstånd i
lamp-strömmen eller genom att
ändra lampans avstånd från
filmen.
De olika delarna av ett
negativ hava icke alla samma täthet
till följd av olika upptagning
och framkallning och det är
därför icke möjligt att kopiera med
konstant ljusstyrka. För att
förenkla arbetet arbetar man
med så långa band som
möjligt och för att kunna göra detta
har man hittills använt sig av
följande konstgrepp: Man
indelade negativen i olika klasser,
mycket täta, täta, normala,
medeltäta och svaga. De som tillhörde
samma klass sammanfogades och
kopierades med samma ljusstyrka. Efter
positivets torkning skildes bitarna åt och
monterades i enlighet med scenariot.
Enligt den andra metoden monterades alla
negativ enligt scenariot och för varje
växling i tätheten införde man ett stycke
oexponerad film som märke. När
detta märke passerade ändrade man
ljusstyrkan efter de anvisningar som
medföljde negativet. Den metoden fordrade
dock ständig övervakning och
uppmärksamhet för att de givna anvisningarna
skulle följas. Vid monteringen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
