Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TRÅDLÖSA TELEFONENS FRAMSTEG
261
vara dem under hela sin färd genom
rymden. När de träffa mottagnings
antennen giva de upphov till
högfrekventa strömmar, som komma till dess telefon
sedan de likriktats av detektorn, men de
högfrekventa strömmarna äro icke
konstanta såsom vid trådlösa
telegrafsignaler. De modulerade vågorna kunna
närmast jämföras med en serie vågor av
olika höjd; en del äro höga, andra lägre.
När de träffa
mottagningsantennen är deras
verkan proportionell mot
deras höjd.
Detta förklarar varför
strömmarna som väckas i
antennen också tagit
intryck av
ljudsvängningarna. När de passera dé små
rullarna kring telefonens
magnet åstadkomma de en
mer eller mindre stark
magnetisk dragning på
den vibrerande
membranen, vilken därigenom
återger ordet som
uttalades i avsändningspostens
mikrofon. I
radiotelefonien behöver man icke
frukta de störningar, som
uppkomma i
telefonledningarna. Etern överför
troget varje modulation i
rösten, Detta förklarar
radiotelefonens tydlighet;
man kan nästan alltid
urskilja röstens klang,
vilken däremot ofta
förstöres i den vanliga telefonen.
Men det är en
nödvändig betingelse att vågorna
som överföra
ljudvibrationerna äro fullkomligt
rena. Man finner
nämligen, »att varje
oregelbundenhet i vågorna, utom den modulation
som kommer från mikrofonen,
åstadkommer en störande verkan, som
grumlar uppfattningen av ljudsvängningarna.
Detta gör att man icke kan använda
gnistposter utan blott kontinuerliga
vågor, utsända från en ljusbåge, en
hög-frekvensgenerator eller en lampa med
tre elektroder, som vanligen benämnes
audion.
År 1912 uppnådde professor Vanni
vid försök med ljusbågen, mellan Rom
och Tripolis, en räckvidd på
1.200-kilometer, men trots detta kan man icke
anse att den motsvarat de förhoppningar
man fäste vid densamma såsom
våggenerator för radiotelefonien. I en nära
framtid kommer högfrekvensgeneratorn,
som man nu bygger
industriellt och som utvecklar
intill femhundra kilowatt,
att praktiskt möjliggöra
radiotelefonering på långa
distanser. Man har lyckats
modulera den
högfrekventa strömmen från
dessa maskiner med hjälp av
en vanlig liten mikrofon.
Några månader före
kriget kommo talrika
modeller av audioner ut i
praktiken och dessa
komma sannolikt att bli till ett
stort uppsving för den
trådlösa telefonen.
För att använda
audio-nens oscillationer behöver
man blott koppla
avsändningsantennen genom
induktion till lampan med
hjälp av en statisk
transformator.
De första lampposterna
härstamma från 1913. Till
en början voro de svaga,
men man har lyckats
sammanställa kraftiga poster
genom att använda flera
audioner för hög spänning
(upp till 25.000 volt), av
vilka var och en ger i
antennen en energi på över
en kilowatt.
Detta nya material förde fram
radiotelefonen betydligt under de senaste tre
åren. Audionen löste icke blott
problemet att få kontinuerliga rena vågor, utan
också den viktiga frågan om
mikrofonens användning.
Dittills hade man haft svårt att
modulera den högfrekventa strömmen i an-
B
FIG. 5. — EN VANLIG
AUDION
Audionen innebar ett
ofantligt framsteg för den
trådlösa telefonen. Den fästes vid
apparaten medels stiften B
och utgör en känslig detektor,
en kraftig förstärkare eller en
generator för rena
kontinuerliga vågor, tack vare
strömmen som kretsar mellan
tråden F och plattan P
modifierad allt efter det elektriska
tillståndet hos gittret G,
vilket påverkas av vibrationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
