Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATOMBYGGNAD OCH VALENSTEORI
Av HANS THIRR1NG
Professor i Teoretisk Fysik vid Universitetet i Wien
IL BOHRS TEORI
När författaren härmed försöker giva
en orienterande skildring av Bohrs nya
teori om uppbyggandet av elementens
periodiska system, är han fullt medveten
om uppgiftens nästan oöverkomliga
svårigheter. Ty å ena sidan äro de
betraktelser, som ligga till grund för teorien,
så nära förbundna med vissa
matematiska deduktioner, att det genom de
senares utelämnande nödvändigt måste
uppkomma en del luckor i den logiska
tankegången, som endast med svårighet
kunna utfyllas. Å andra sidan kan Bohrs
teori i sitt nuvarande skick icke betraktas
som avslutad, utan befinner sig ännu i
ständig utveckling; det kan därför
kanske tyckas vara för tidigt, om man redan
nu försöker göra dess resultat
tillgängliga för en större läsekrets. Trots detta
äro emellertid de behandlade problemen
så intressanta och av sådan vikt, att väl
nästan envar för naturvetenskapliga
frågor intresserad lekman torde önska att få
åtminstone en viss inblick i de hittills
vunna resultaten, vilka synas lova att
lyfta på slöjan kring mikrokosmos
djupaste hemlighet — atombyggnadens
gåtor.
Det omtalades i föregående artikel (här
nedan betecknad med I) att redan
Kossels och Langmuirs teorier behandlade
detta problem. Man försöker där att,
utgående från kemiska data, och i
synnerhet från elementens valenskemiska
egenskaper, skaffa sig en inblick i atomernas
byggnad. Kossel går därvid mycket
försiktigt tillväga, i det han undviker alltför
speciella antaganden och endast
förutsätter så mycket angående
atombyggnaden, som är nödvändigt för en förklaring
av valensegenskapernas allmänna
periodiska karaktär. Langmuir är vida
djärvare ; • han framlägger en mera i detalj
utarbetad bild av de enskilda atomernas
byggnad, och kan därvid också, som i I
omnämnts, notera vissa framgångar.
Trots detta torde väl hans teori i
fysikens historia komma att betraktas endast
som ett intressant och snillrikt
missgrepp, ty man erhåller väsentligt andra
resultat än Langmuir, om man grundar
sina slutsatser icke endast på elementens
kemiska egenskaper, utan även, och
huvudsakligen, på egendomligheter i deras
spektra. Det visar sig att elementens
spektrallinjer i viss mån, i en för
människan hittills oläslig runskrift, förklarar
atombyggnadens gåtor. Det har lyckats
Bohr att åtminstone delvis tyda dessa
runor. Hans teori baseras alltså i första
hand på spekulationer angående
spek-trallinjernås uppkomst. Till vilka
resultat han på denna väg måste komma,
förklaras enklast genom en betraktelse av
det enklaste fallet, nämligen väteatomen
och dess spektrum.
Enligt den i I omtalade van der
Broekska hypotesen och enligt Rutherfords
resultat består väteatomen av en en falt
positivt laddad kärna och en elektron. Öm
vi nu bortse från möjligheten av
tillkomsten av andra än elektriska krafter,
måste elektronen löpa kring kärnan på en
cirkel- eller ellipsbana, ty eljest skulle
den falla in i densamma. Vi ha alltså
framför oss den välkända bilden av ett
mikrokosmiskt planetsystem, där
atomkärnan spelar solens och elektronen en
planets roll. Så långt är allt i sin
ordning. Men en dylik kretsande elektron
måste enligt den klassiska
elektromagnetiska teorien utsända en strålning i form
av elektromagnetiska vågor, vilket
naturligtvis vore förenat med energi förlust,
då strålningen ju borttransporterar
energi. Elektronens rörelse skulle alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
