Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATOMBYGGNAD OCH VALENSTEORI
291
Härav förklaras heliums stora
joniseringsspänning samt dess tröghet i fråga
om molekylbildning.
Vid bildandet av nästa (och alla
följande) element i periodiska systemet
komma de båda först infångade
elektronerna alltid att antaga den stabila
par-heliumkonfigurationen, alltså att befinna
sig i 11-banor med 60° lutning
sinsemellan. Dessa spela samma roll som det
innersta "skalet" av två elektroner i
Kossels och Langmuirs teorier.
Var kommer nu den tredje elektronen
att placeras vid nästa element, litium?
Bohr kunde efter studium av elementets
spektrum och med hjälp av sin
korrespondensprincip fastställa, att denna
tredje elektron endast kan komma till en
21-ellipsbana. Denna banas storaxel är
betydligt större än diametern hos
heliums cirkelbanor; den energi, som
behöves för att avlägsna en elektron ur en
sådan bana är omvänt proportionell mot
banans storaxel; vi måste alltså
nödvändigt draga den slutsatsen, att litium har
en lätt avspjälkbar elektron, alltså
fungerar som ett positivt envärdigt element.
Här ligger nu den stora skillnaden
mellan Kossel och Langmuir å den ena
sidan och Bohr å den andra. De förra
supponera just den
elektronkonfiguration, som synes dem mest lämpad att
tyda de kända valensegenskaperna; Bohr
däremot förs genom att använda den
urvalsprincip, som redan vid teorien för
seriespektra har visat sig så nyttig,
omedelbart till en bestämd anordning, som
även visar sig kunna förklara de kemiska
egenskaperna.
Det skulle föra oss för långt, om vi
här skulle redogöra för vad
korrespondensprincipen och analysen av spektra
leda till för resultat beträffande
periodiska systemets övriga element. Det
torde vara tillräckligt, om vi i bifogade
tabell över periodiska systemet lämna en
översikt av Bohrs hittillsvarande
resultat. Som förklaring på tabellen må
följande anföras. Talet framför den
kemiska symbolen är atomnumret; de i
första raden därunder stående siffrorna
angiva antalet elektroner i de olika
bantyperna, de i nästa rad karaktärisera
dessa bantyper med i fig. 4 givna
beteckningar. Alltså, t. ex.: 18 Ar betyder
argon, atomnummer 18. De 18
elektronerna fördela sig på följande sätt: 2 på
parheliumtypens korsade Isbanor, 4 på
2-,-ellipsbanor, 4 på 22-cirk;elbanor, 4 på
3-,-banor (starkt excentriska ellipser) och
4 på 32-banor (mindre starkt
excentriska ellipser). Vidare betyder en rad
punkter......, att de icke utskrivna
bantypernas anordning är densamma
som i föregående element; en klämmer
— över en serie bansymboler
betyder, att det ännu icke är säkert
fastslaget, huru många elektroner som
tillkomma varje särskild under klammern
stående bantyp. Vid järn t. ex., nr. 26,
äro 16 elektroner fördelade på
bantyperna 31? 32, 33 och 4lf men man kan
ännu icke säga, huru många av dessa
som tillkomma varje särskild typ.
Man kan med en smula fantasi lätt
tänka sig, att det i synnerhet vid
element med högre atomnummer kommer
att förefinnas ett mycket komplicerat
virrvarr av i varandra gripande
elektronbanor. Dessa olika banor ligga
naturligtvis icke i ett enda plan; man måste
vid t. ex. kol antaga att de fyra
21-ellip-serna äro så belägna att bannormalerna
äro orienterade i förhållande till varandra
på samma sätt som de fyra diagonalerna
i en kub. Vid kväve (N) tillkommer
den sjunde elektronen i en 22-cirkelbana,
vilken anordning är återgiven i fig. 6,
där den streckade linjen representerar
22-banan, som naturligtvis i den perspek-
Figur 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
