- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
295

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TORKNING AV TRÅ

295

tionen. Men i vilket fall som helst
måste man, för att träet icke skall spricka,
undvika växlingar mellan kyla och
värme, torka och fukt. Skjulen äro dock
dyrbara att uppföra, ty de måste vara
mycket stora, om man skall torka större
kvantiteter, emedan träet måste ligga
långa tider. Detta binder stora kapital.
Trä som torkas på detta sätt blir dock i
alla avseenden bättre än det som torkas i
fria luften. En veckas rationell torkning
är fördelaktigare och kostar mindre än
ett års torkning i fria luften. Framför
allt i industriens nuvarande läge, då mer
än någonsin tid är pengar.

De första torkugnarna utnyttjade
förbränningsvärmen från en härd. Varje
förändring i förbränningen åstadkom en
temperaturförändring i ugnen och detta
torkningssätt kunde därför endast
användas för mjukt trä såsom gran, vilket
ofta blev hårt och sprött.

När man utsätter ett stycke trä för
värme behöver denna en viss tid för att
tränga in i träet och därunder bli de
olika lagren i träet ojämnt uppvärmda.
De yttersta, som äro varmast, torka

hastigare än de inre, och draga
följaktligen ihop sig mera. Detta är
anledningen till sprickbildningen i illa torkat trä.
För att torka trä rationellt är det
följaktligen bäst att låta fuktig luft
cirkulera över det för att hindra ytan att
torka och hårdna alltför hastigt,
varigenom fuktigheten hindras att gå ut från
de inre partierna, Fuktigheten upplöser
dessutom långsamt saven, vilken sålunda
avlägsnas mer eller mindre.

Torkluften måste upphettas, men blott
till låg temperatur, ty genom alltför stark
värme skulle saven koagulera och icke
längre kunna avlägsnas och därigenom
skulle också fuktigheten kvarstanna i
det inre. Den bästa temperaturen är 40
—45° för mjukt trä och 35—40° för
hårt trä. Detta senare måste också torka
långsammare.

Genom att använda ångradiatorer
för att uppvärma luften kan man
kontrollera temperaturen; den kondenserade
ångans latenta värme överföres till
luften i torkapparaten, medan det varma
kondensationsvattnet återvänder till
pannan. Man kan antingen använda direkt

VY AV ETT UPPLAG FÖR TRÄTORKNING I FRIA LUFTEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free